Jag har sällan läst en konstbok som fångat mig så direkt som "Den stora konstsvindeln" av Thomas Anderberg. Man sträckläser de drygt tvåhundra sidorna som om det vore en thriller. Boken kom för två år sedan (2010) och föreligger nu i pocket (Bokförlaget Atlas).

"Den stora konstsvindeln" refererar till den tveksamma hanteringen och försäljningen av mer eller mindre auktoriserade Brilloboxar under 1990-talet och framöver. Anderberg leder läsaren steg för steg i den ganska så häpnadsväckande tillkomsthistorien: från originalen i trä på Andy Warhols New York-utställning 1964, till Moderna Museets pappboxar 1968 (auktoriserade av Warhol), och slutligen till de "Malmöboxar" i trä som tillverkades för en rysk utställning 1990 (då Warhol redan var död).

Mycket kan sägas om vandeln hos den som framstår som mest dubiös i denna affär: Pontus Hultén. Och Thomas Anderberg går verkligen igenom alla tänkbara scenarier för hur den före detta Moderna Museetchefens heder skulle kunna räddas postumt. Exempelvis leker Anderberg med tanken på Hultén som en aktivistisk konstnär. Försäljningen och donationen av ett antal Brilloboxar blir då ett konstnärligt statement delvis riktat mot Warhol själv (de aktuella boxarna var inte auktoriserade av Warhol).
     Naturligtvis nämns också den kanske mest plausibla förklaring: vanlig simpel girighet. Men Anderberg vill ändå försöka se längre än så, han vill undersöka själva mekanismerna i den internationella miljonhandeln med konsten som handelsvara. På resan lyckas han också teckna ett allt annat än fördelaktigt porträtt av cynikern Andy Warhol. Bara det har underhållsvärde nog för en läsning.

Anderbergs bok är både initierad och polemisk, han skräder inte orden och tassar inte på tå. Med återhållen emfas presenterar han sin undersökning rörande Brilloaffären. Och han gör det på ett sätt som förmodligen skulle fånga även den som varken bryr sig om Andy Warhol eller begreppet autenticitet.

Stockholm 2012-09-12 © Leif Mattsson