Ingenting i Camilla Engmans bildvärld är exakt vad det synes vara. Sagostämningen till trots, är det en dunkel värld med mörka undertoner. I målningen med just titeln “Jag är exakt vad jag verkar vara”, fångas en grupp på tre flickor i en situation. Deras relationer till varandra fryses i ett enda ögonblick. I förgrunden en ljusklädd flicka med händerna intill huvudet. Hon ser ut att hålla en mask av storögd oberördhet framför ansiktet. Bakom henne de två andra flickorna, i mörka klädnader (förklädnader?) med lite mer modebetonade inslag i sin apparition, en rosett i midjan eller i håret. Bägge håller en tunn kvist (piska?) i sina händer. Vem som är jaget i denna målning är kanske upp till betraktaren, mobbaren eller den mobbade?

Hunden är en av Camilla Engmans återkommande referenser, ofta i människoskepnad. ”Jag skickade ett brev en gång, jag vet inte till vem” är titeln på en av målningarna, där en människogestalt (hundgestalt?) står på en öde scen med den röda ridån uppknuten. Med uppgiven hållning och hängande sorgsna hundöron blickar den ensamma gestalten ut över ett oändligt tomt och kargt landskap. Kontakt önskas med annan varelse på jorden.

Människans förhållande till naturen finns också med i bildvärlden. I ”Försvarare” och ”En försvarslös pojke i strumplästen försöker förleda mörkrets krafter” skildrar Camilla Engman de utsattas försök att rädda sig själva eller sin miljö. Också positiva begrepp som allemansrätten sätts på prov. Ett tält i skogen och två nedhuggna träd är bakgrunden i målningen ”Allemansrätt”.