För knappt två år sedan presenterade Lena Flodman sina strandfyndsbastarder i Konstakademiens Tengbomhall. Nu återkommer hon i betydligt större skala i Konstnärshusets Stora Galleri. Denna gång har väggarna aktiverats av ett slags figursågade, tvådimensionella skulpturer och i ett par fall har de fristående objekten fått växa till rejäla format. Men konceptet är i stort sätt detsamma: strandfynd bestående av trasiga leksaker och andra ting sammanfogas till burleska objekt (ofta med humoristiska undertoner), vilka sedan gjuts i lergods.

I den stora skulpturen "Båtmonster" har tillvägagångssättet varit något annorlunda. Här har en 3D-skanner använts för att från de centimetersmå originalen blåsa upp en drygt meterhög skulptur. Resultatet är iögonfallande; den kraftfulla volymen är välbehövlig i de spatiösa lokalerna. Även "Turtle House" – som sammanfogats av vad som ser ut som en gigantisk mutter, en timmerkoja och en uppblåsbar sköldpadda – fyller väl sin plats.

Ändå är det i de små, lekfulla experimentformerna som utställningen har sin naturliga kärna. Det är i dessa "pretiosa" objekt som uttrycken framstår som mest koncentrerade och färgmässigt klangfulla; lergodsets glasyr har en naturligt hög kolorit, förmodligen ganska nära leksakernas ursprungsfärg.
     Samtidigt förmedlar de anspråkslösa formaten en avspänd och sökande attityd. De små objekten fungerar som ett slags skulpturala skisser eller tankeviskningar som form. Och de logiska kullerbyttorna som uppstår genom sammanfogandet av fragment från vitt skilda världar gör betraktarens ögon naturligt vaksamma; de gradvisa förskjutningarna från banala leksaksformer till inkapslade berättelser triggar hjärnans tolkningsiver.

Stockholm 2012-08-21 © Leif Mattsson