Efter ett avbrott på grund av orkanen Sandy är Chelsea åter öppet med en konstnärligt rik novembermånad.

Popkonstikonen Ed Ruscha och Gagosian angriper böcker från alla håll och i alla dess former. Teknikerna är många: måleri i akryl, olja och klorin, på sträckta och osträckta dukar, bokpärmar och kalvpergament. Fotografi i färg och svartvitt. Handfrästa inskriptioner på boksidor. Bokens konstnärliga roll skiftar mellan motiv, källmaterial för populärkulturella referenser, målarduk och objekt. Att som Gagosian avgränsa materialet smalt ämnesmässigt är ett effektivt sätt att ge betraktaren en tämligen bred inblick i Ruschas sätt att arbeta.

Pace Gallery visar Michal Rovners Topography. Utställningen består av ändlösa videoslingor projicerade på svart kalksten eller uppspelade på vägghängda bildskärmar. Rovner, som bland annat representerat Israel vid Venedigbiennalen, bor delvis på den israeliska landsbygden, där hon hämtar material, delvis i New York, där hon sätter samman sina verk. Ökenlandskap, vajande cypresser och vandrande människor är genomgående visuella element som kombinerar det platsspecifika med det universella. Människorna som kommer ur tomma intet, gör en ökenvandring på led för att åter lösas upp i tomma intet, låter i sin enkelhet betraktaren reflektera över livets natur.

Några steg bort på samma gata ställer Pace ut nya verk av Chuck Close. Close är ingen överraskningarnas man och motivvärlden bestående av kända vänner, och inte minst av honom själv, är till stor del återvunnen. Dock introduceras en ny teknik där dator och bläckstråleskrivare används i en process liknande hans tidigare akvarellmåleri. Close har en nära relation till fotografiet och de närmast maskinella metoderna att ruta för ruta förstora upp förlagor – från början ett sätt att övervinna inlärningssvårigheter. Den föregick det digitala fotografiet som det tekniskt angränsar till. Det är hans kännetecken och har resulterat i en extremt exakt realism å ena sidan, och kvaliteterna hos ett mycket lågupplöst digitalt fotografi å den andra. Oljemåleriets förskjutna rutor rymmer färger vars beståndsdelar Close låter flyta ut i en sorts pointillism, och som på avstånd åter flyter ihop. Det är ett ganska teoretiskt konstnärskap, intellektuellt torrt och visuellt intelligent.

Tillbaka i det monokroma bjuder Steven Kasher Gallery på mycket traditionellt dokumentärfotografi av olika skolor. Leon Levinsteins träffsäkra fångster av flyktiga ögonblick bland människorna på 50-70-talens New Yorkgator har den framskjutna platsen, och mer i skymundan kontrasterar Marc Asnin och verket ”Uncle Charlie”. Asnin har under 30 år riktat kameran mot sin farbror, med en blick som förändras från beundran av den egensinnige släktingen till en medkänsla med den psykiskt härjade och missbrukande mannen som slutat lämna sin lägenhet i Brooklyn. Åren flyter samman och berättandet är inriktat mer på stämning än kronologi. Asnin är utlämnande utan att utsätta och behåller en värme genom verket som på mer än ett sätt påminner om Margaret de Lange eller Anders Petersen.

Ytterligare bokrelaterade verk finns hos Fred Torres Collaborations, som visar A Lifetime of Sketchbooks. Skissböckerna ifråga tillhör Madeleine Gekiere, och det är inget litet livsverk - Gekiere föddes 1919 i Schweiz och har varit verksam som illustratör i New York sedan 30-talet. Relationen till böckerna är djupt personlig. Böckerna med sina teckningar, målningar och collage är visuella dagböcker, inspirationskällor och byggstenar i Gekieres verk. Det är visuellt täta och detaljrika verk med humor. Som betraktare av böckerna får man en priviligierad och innehållsrik inblick i konstnärens inre värld där inte minst en rik barnboksproduktion har sitt ursprung.

New York 2012-12-04 © Mattias Lundblad