På de flesta konstnärers lott faller att bära språket vidare till kommande generationer, att ta språng ur och spjärn emot. De är övervintrare som även under riktiga köldår tappert fortsätter att förmedla sätt att uttrycka sig på, även om ämnet eller tekniken inte står högst på den samtida dagordningen. Målarna är många gånger de mest typiska av dessa övervintrare vilka troget och träget traderar den möjliga poesi som uttrycket kan bjuda. Men det gäller även ämnesmässigt och därmed också konceptuellt.
     Då skulle man kanske kunna se tyske Till Gerhard som en nödvändig förmedlare av såväl bildmässiga uttryck som innehåll. Det framåtsyftande tillbakablickandet rör i hans fall åren kring sin egen entré här i världen, född 1972. Kanske stod solen då i zenit när det gällde att ingjuta framtidstro i de hoppfulla som trodde att en ny värld grydde eller fortfarande var möjlig. Men redan då hade hippierörelsens budskap avklingat och blivit mer introvert samt mystiskt sökande efter det obscura, efter de undanskymda alternativen. En romantisk pånyttfödelses första frön lät befrukta kulturen och visa vägen mot ett postmodernt sammanbrott för den stora berättelsen.

Fragmenten och collagen, de söndertrasade historierna, eller brottsstycken motsättningsfullt sammanförda, är de möjligheter som då kvarstår. Det gäller särskilt för en berättare som saknar påstigningsmöjlighet och slutstation. Som tidig sjuttiotalist blev Till Gerhard en omedveten del av en tidsanda som måste upplevas i andra hand i hopp om att idéerna kanske i någon kommande tid aktualiseras åter i ny tappning.
    I hans målningar och collage samsas tron med både uppgivenhet och eufori. Intressant är den överlastade salongshängningen i Galerie Bel’Arts lokaler som framhäver fenomenet, undvikande den under ytan liggande nostalgin. I collagen är Till Gerhard en övertygande övervintrare. Måleriet kanske sviktar något, vilande mot den fotografiska förlagans illustrativa drag. Men utfallen, korrigeringarna och de rena bildsabotagen inspirerar tydligt vidare.

Stockholm 2012-10-09 © Susanna Slöör