Vera Nilsson (1888-1979) hör sedan länge till den svenska modernismens giganter. På Växjö konsthall pågår utställningen ”Handling”, där ett tiotal av hennes verk samsas med målningar av Anna Bjerger (f. 1973). Det blir till ett möte mellan två kompetenta och på olika sätt drivna konstnärer. Men det är samtidigt mer en uppvisning i olikheter än släktskap.

Det påpekas redan i utställningstexten av Karin Faxén att Bjerger och Nilsson egentligen inte har så mycket gemensamt, och det är inte så svårt att hålla med när man ser deras måleri. Både rent tekniskt och uttrycksmässigt närmar de sig sina motiv från skilda håll. Nilsson var expressiv och intensiv i sitt framtecknande av det avporträtterade persongalleriet. Inte insmickrande på något sätt, snarare absurd i tonen med sina halvt groteska bilder av små barn. Bjerger målar istället efter fotografier, med svepande breda penseldrag som signum. Det ger en realistisk grundton och samtidigt ett något hopperskt svalt intryck. Ibland skymtar dock ett större djup fram. Både Bjerger och Nilsson har sina egna kvaliteter och är intressanta och sevärda på varsitt sätt.

I utställningen existerar de båda konstnärerna sida vid sida. Här finns inga uppenbara jämförelser eller tydliga referenser åt det ena eller andra hållet. Bara när två nakenstudier hänger intill varandra kan man se en antydan till dragning av paralleller. Men det är allt. Det känns helt enkelt mer som två utställningar i en. Frågan om varför de två visas ihop blir bara mycket vagt besvarad i utställningstexten. Att Vera Nilssons verk härigenom skulle bli av med ett (tyngande) konsthistoriskt bagage känns inte tillräckligt angeläget för ett möte med nutiden. Jag hade velat se någon starkare anledning, som ett uttalat släktskap på ena sättet eller andra. Nu upplevs den sammanhållande länken som allt för tunn.

"Handling" är klart sevärd trots allt. Anna Bjergers målningar och akvareller skapar nyfikenhet inför motiven. Hennes fotografiskt fångade ögonblick skvallrar om bakomliggande berättelser ur verkligheten. Vera Nilssons verk har också ett stort intresse. Inte minst av den anledningen att man lyckats låna ihop så pass många till en och samma utställning. Hittar man något som förenar de två konstnärskapen blir det förstås en extra bonus.

Växjö 2012-02-29 © Thomas Lissing