Efter en åtta års lång nomadtillvaro återvänder Stedelijkmuseet till sin hemadress. Den röda tegelbyggnaden på Museumplein har kompletterats med en tillbyggnad – ännu en i raden av underbart monstruösa utväxter på världens konstinstitutioner. Den vita konstruktionen kallas “badkaret” – ett passande smeknamn denna dag då regnvattnet spiller över kanten och smattrar mot stenläggningen framför entrén.

Det nyöppnade museets första utställning, ”Beyond Imagination”,är en kartläggning av den lokala konstmiljön. Nitton konstnärer – med rötter i olika delar av världen, men baserade i Nederländerna – har samlats på den nya övervåningen. Museirummet är en knutpunkt för globala flöden. Amsterdam har ett rikt ekosystem av skolor, museer och gallerier med en mångfald av konsumenter och producenter i omlopp. Förhållandet till platser – nära och avlägsna – spelar stor roll i de utställda konstnärernas verk. Människor och föremål förflyttas. Möten skapar hybrider.

I rulltrappan omsluts besökaren av Rory Pilgrims ljudverk ”Open” – jublande körer klipps mot talade framtidsvisioner. Upp mot ljuset. Matthew Lutz-Kinoy annonserar sin dansperformance ”Stars!” med en målning/billboard/projektion i entrén. I mittsektionen av badkaret ryms en vit kub – delad mellan de deltagande: Kinesiska vaser står uppradade på golvet. Tillsammans med kristallformade mattor skapar de ett scenrum för en koregrafi, framförd av två dansare och komponerad av Jennifer Tee.
     Med hjälp av fotografiet dokumenterar Susanne Kriemann geologiska avlagringar och mänskliga arkiv med samma teatrala tillvägagångssätt. Vincent Vulsma orkestrerar produktion och reproduktion av verk i gummi från sydostasien: råvaror blir digital information – blir industriell produkt – blir konst.
     Eglė Budvytytė blandar fakta och fiktion, dokumentär och regi i videoverket ”Magicians”. I de båda ändarna gör sig den spektakulära arkitekturen påmind genom de krökta väggarna. Christian Friedrich presenterar ett blixtrande, hyperaktivt, monumentalt videoverk i audiotoriet. En träkonstruktion – en brygga, en plattform inspirerad av Noh-teater – växer ut från hörsalens bänkar. Utan förvarning iscensätter Suchan Kinoshita uppträdanden under utställningsmånaden.
     Det är en brokig samling konstnärliga synvinklar som sammanbundits av museet rumsliga strukturer.

”Beyond Imagination” pekar på museets roll som fysisk samlingspunkt för samtidens accelererade kulturflöden, och utställningen som ett föränderligt program av händelser, människor och föremål. Att tala om holländsk konst blir här en rumslig motsägelse – detta är konst på genomresa. Men trots vår globaliserade, uppkopplade verklighet – eller kanske just på grund av denna – övertygar Stedelijk i sin roll som rum för möten.    

Amsterdam 2012-10-09 © Hanna Nilsson