Artipelags utställning ”Upplyst” handlar om det elektriska ljuset i konsten under de senaste 50 åren. Verk av närmare 25 internationellt verksamma konstnärer visar hur det konstgjorda ljuset använts som det modernas uttrycksmedel och som metafor för livets och tidens gång. Även om ambitionen varit hög, är området smalt och landvinningarna förhållandevis få. Kanske är det just därför som utställningens helhet känns något tunn.

För några av de medverkande har det elektriska ljuset varit en påtaglig utgångspunkt både för konstens uttryck och innehåll. En av dem är Christian Boltanski, som i ”Les Lits” (Sängarna), låter små lysrör markera de små plastöverdragna bäddarna. Ljuset lyser in i det okända av tid och rum och det är som om sängarna med sina nötta filtar står där vid ljusets gräns.

I Mona Hatoums ”Undercurrent” slingrar sladdar med glödlampor i ändarna på golvet. De är fästa i en matta som vore lamporna individer i ett skingrat kollektiv. Och i hennes ”Sous Tension” får blinkande köksredskap bakom en avspärrning stå för sociala och politiska spänningar som är farliga ända in i köket.
     Dan Flavin (1933-96) verk är det finaste exemplet på hur färgat ljus kan användas i konsten. Han gjorde en rad verk av vita lysrör som en hyllning till Vladimir Tatlins torn, men skapade också rumsliga miljöer av olikfärgade lysrör. Hur det kan ha tett sig går dock inte fram riktigt i konsthallens ljusa sal.

En annan som målat i ljus är Bertrand Lavier, som hyllat Brancusi i neon(!). Här replikerar han två verk av Frank Stella i neon. Det är slagkraftigt, men det är ändå något som saknas.
    Konstnärsgruppen Zero såg ljuset som utgångspunkt. Till Zero hörde Otto Piene och Günther Uecker. Pienes ”Corona Borealis” är en stjärna av glödlampor och Ueckers ”Ljusregn” är av rör med smala lysrörsöppningar. Man kan gå bland dem i lugn och ro där de hänger från taket.

Italienaren Mario Merz tog tidigt upp neon i sin konst. Talen i hans Fibonacci-serie finns på en vägg intill en väldig vagga av lysrör av Monica Bonvicini, en annan italiensk konstnär som har ambitionen att ta upp kampen med vår tids storskaliga stadsrum. Dansken Jeppe Heins gröna neonklot är i mindre skala. Klotet slocknar om du närmar dig för hastigt, så ta det lugnt med konsten.
     Inför Joseph Beuys lilla multipel är det lätt att hejda sig. Det är en gul glödlampa ansluten till en citron – kanske en stilla bön om en annan elektricitet, den trasiga tillvarons förening i ljus. Tråkigt nog är den autentiska citronen ersatt av en citron i plast.

Gustavsberg 2012-10-30 © Niels Hebert (text och foto)