Akvarellmuseet i Skärhamn är, som namnet indikerar, ett museum ägnat åt en enda konstnärlig teknik och ett enda konstnärligt material. Det är givetvis en begränsande uppgift. Därför är det med stor tillfredsställelse jag noterar museets strävan att tolka akvarell i begreppets vidaste mening.
     Bryter man ner tekniken akvarell till dess minsta beståndsdelar, består det av vatten och färgpigment på något slags underlag. På det viset kan även en ickeakvarellteknik som video, rymmas inom museets väggar.

Under sommaren är det Bill Viola, som i flera videoverk tolkar och skildrar människans relation till vatten. Hans stora utställning på AROS Konstmuseum i Århus i Danmark 2005 var en stark upplevelse. Utställningen på Akvarellmuseet är mindre i omfång, men ändå lika stark.
     Bill Violas långsamma iscensättningar av människors rörelser, ofta i förbindelse med vatten, fascinerar. Det är suggestivt med små, nästan omärkliga förändringar, som i en plötslig transformering förskjuter hela bilden. Man står där förundrad. Vad var det som hände? Hur gjorde han?

Det är sex videoverk som inkluderas i utställningen WATER, från den tidiga ”The Passing” 1991 till ”Three Women” 2008. Den senare visar tre kvinnor, tre generationer. Det börjar i grynigt svartvitt foto för att övergå till färg, när kvinnorna en efter en passerar genom en vattenridå. Den äldre kvinnan går först och sträcker ut sin hand för att hjälpa de andra två genom passagen. Det är bedövande vackert, som en levande rörlig akvarellmålning.
     Men beräkna god tid för ett besök och missa inte den intressanta dokumentären om Viola på andra våningen (59 min).

Akvarellmuseet har nyligen byggt till ett stort rum för att kunna visa sina samlingar och presenterar nu utställningen ”Luft och Ljus”, kanske som kontrast till de mörka rummen där Bill Violas verk visas.
    Det är en välhängd utställning med en samling nordiska konstnärer, allt från svenska Cecilia Edefalk till finska Petri Hytönen. Även i sina inköp visar museet ett brett förhållningssätt till sitt medium. Friheten är total innanför begreppen vatten och pigment. Där finns vattenfärg på papper, på plast, kombinerat med tusch eller med blyertsteckningar. Det är en befriande inställning, som för långt bort från envist kvardröjande föreställningar om vad en akvarell är eller skall vara. Respektlöst mot tekniken och traditionens begränsningar, men respektfyllt mot konstens frihet och därmed olika uttryck.

Stockholm 2012-06-12 © Berit Jonsvik (Text och foto)