Ett ovanligt lyckat möte konstnärer emellan äger rum på Konstnärshuset. De tillhör varsin generation och arbetar med olika medier. Men intresset för de visuella egenskaperna i varandras arbeten har fört dem samman och resulterat i en gemensam installation. Formatet och den logik som ger dess projektionsyta är ett bärande intresse för Anna Wignell och Per Kesselmar.

Anna Wignell har konsekvent och återhållet arbetat med vad som skulle kunna kallas för film- och videomediets väsen. I verken söker hon dess enklaste beståndsdelar och en förståelse för vad som skiljer upplevelsen av frusen tid i rullning från verklighetens odelbara ögonblick. Flimret och förskjutningarna registreras och kombineras med övervakningskamerans arbete som en nästanverklig ställföreträdare. Utställningen öppnar i hallen utanför Stora Galleriet med en livesändning av det pågående i rummet innanför. Men huvuddelen av bildytan har maskats av och kvar blir en tunn ram av rörliga händelser.

Per Kesselmars måleri sätter även det fokus på vad som sker i marginalen i utkanten av bilden. Målningarna på plåt har sakta ansamlat det ljus och den skugga som Kesselmar i tunna transparenta lager valsat över varandra. Illusionen av ljusskärmar, eller ljusbärande ickehändelsemättade rum, uppstår inte minst utifrån alla de olika skikt som kan skönjas vid kanterna.