Lars Hillersberg (1937-2004) var en särdeles slagkraftig tecknare i sin art. Och, som inte minst Ulf Linde lyft fram, har han en benådad rytm i sina kompositioner. Han var drivande bakom tidskriften Puss som gavs ut mellan 1968-1974 – tjugofyra nummer med klassisk svensk satir som kom ut i upplagor på mellan fem och tio tusen exemplar. Han var en samhällskritisk hardcore-satiriker som ofta tycks ha ersatt bläcket med frätande svavelsyra.
     Satir var det smaklösas konst, menade han. Han såg satirens hela idé som att med effektivast möjliga medel visa att kejsaren är naken. Då ligger det i sakens natur att man ofta måste överträda det politiskt korrektas gränser. Satirikerns arbetsmetod är att gå för långt i ett slags polemikens chicken-race.

Hillersberg var påläst, engagerad, förbannad, och ständigt på krigsstigen. Han var lierad med vänstern, men (själv)kritisk även mot det som han kallade ”maranatavänstern” och dess ”stalinistiska virrpannor”.
     Mycket av hans eftermäle har kommit att handla om frågan om han var antisemit. Resonemanget är föranlett främst av bilder av israels dåvarande försvarsminister Moshe Dayan, och särskilt några av den amerikanske utrikesministern Henry Kissinger.

Nyutkomna boken ”Lars Hillersberg” (Orosdi-Back förlag) har många förtjänster. Författaren Åke Holmkvist har på sina drygt tjugo textsidor på ett personligt sätt fått fram mycket av det väsentliga i Hillersbergs liv och gärning. Han kände Hillersberg väl och slår fast: ”Nej Hillersberg var ju inte judehatare”. Men, vill jag invända, det är väl inte det som är frågan utan att bilderna uppfattas som antisemitiska.
     Boken är gjord som en enkel pocket från sjuttiotalet, med ett omfattande urval av bilder och kompletterande kommentarer. Men bilderna blir ofta för små i reproduktionen. Ibland fungerar det ändå, men i flera fall blir bildåtergivningen undermålig vilket drar ned betyget något.

Ordfront har nyligen gett ut ”Lars Hillersberg – entreprenör och samhällskritiker”, som väl i överskådlig tid blir standardverket och uppslagsverket om satirikern. Boken är ett stort och brett upplagt lagarbete under redaktion av Andreas Berg. Man har på ett mycket förtjänstfullt och initierat sätt redovisat det mesta av det material som finns tillgängligt.
      I en så här rik och omfattande presentation kunde man kostat på sig ett inlägg om den förmenta antisemitismen av en som var kritisk, till exempel av gamle folkpartiledaren Per Ahlmark. Det skulle trovärdigheten vunnit på.
      Boken är fylld med ett rikt urval av stora, fint reproducerade bilder och många fotografier som för en närmare konstnären. Här har vi ett referensverk för lång tid framöver. Publikationen avslutas med en sammanställning av de utställningar Hillersberg gjorde med många utdrag ur recensioner – en guldgruva med den tidens kommentarer.

Stockholm 2013-07-19 © Bo Borg