Norrmannen Dag Erik Elgin och Sophie Tottie, som juryn belönat med första respektive andra pris, är djupt idébaserade konstnärer som väl förtjänar sina priser.
     Dag Erik Elgin visar sitt verk "Balance of Painters", ett system i siffror för att bedöma konst som konstruerades av den franske konstnären och kritikern Roger de Piles (1635-1709). Han skapade fyra kategorier – komposition, teckning, färg och uttryck, och satte betyg i en skala från 0 till 18 på verk av de viktigaste konstnärerna från renässansen och barocken.
     Dag Erik Elgin visar 48 målningar med betygssiffror. Av dem framgår att Rembrandts verk fick lågt betyg för teckning och Tizian dåligt för uttryck. Dürers verk var medelmåttigt, medan Leonardo da Vinci var mästerlig i allt – utom i färg.
Även om konstbetyg är en omöjlig tanke, kan man diskutera vilka synliga och dolda betyg institutioner, gallerier, högskolor, investerare och kritiker sätter på konsten. Vilka skalor använder Carnegie Art Award (som modigt belönat Dag Erik Elgin)? Här öppnar sig intressanta forskningsfält.

Sofie Tottie hör, liksom Dag Erik Elgin, till de konceptuella som omedelbart reser frågan: Och sedan? Hennes undersökningar av färgen och vad som händer när anläggandet på duken varieras och studierna av ljus i rummet kontra målningarnas ljus, skapar perceptuella spänningar och begrundan av både betraktarens rörelse i rummet och seendet, och inbillar jag mig, icke-seendet när vi blundar men ändå ser något.

Arrangörens inriktning är måleri och det finns en rad goda namn i det avseendet – från LG Lundberg som utforskar existensens grunder vare sig det handlar om det svårfångade begreppet natur eller skapandets inre rum, till danskan Mie Mørkebergs interiörer, som bågnar av rymd och färg. Marika Mäkeläs varsamt utformade och andligt präglade målningar på trä är utställningens poetiska höjdpunkt, medan Max Book, har sin kurs, undergångens värld, klar sedan tidigare. Anna Retulainen målar landskap från Benin på gränsen till det icke föreställande och Mette Winckelmann arbetar handfast på höjden i målningar och collage, till viss del med smak av 1950-tal.

© Sophie Tottie

Konceptkonst som inte reser frågor eller leder tanken vidare finns också med. Tredjepristagaren, den danska konstnärsgruppen A Kassen, har fotograferat ett antal föremål i stort format (som en kajak och en kaktus), sedan malt ner föremålen och av det malda gjort en målning (Color of Things). Om det är mer meningslöst än innehållslöst kan diskuteras.
     Lika katastrofala ter sig Ib Monrad Hansens försök att förvandla jorden till landskapsmåleri. National Geographic gör det 100 gånger bättre.

Även andra konceptuellt inriktade verk har svårt att lyfta, som Riiko Sakkinens kvadrater med 57 nyanser av rött, liksom Børre Sæthres scenografiska verk av fladdrande solglasögonslinser mot speglande vägg.
     Däremot finns en bärande idé i Einar Garibaldi Eiríkssons trafikskyltar. Han har rest på italienska vägar i spåren av den klassiska konstbildningsresan Grand Tour och samlat skyltar som varnar för nymålade vägmarkeringar. I dag går både motorvägsresor och upplevelser snabbare.

Det som kan definieras som ”det nya” får sitt. Priset till en ung nordisk konstnär går till den ofarlige islänningen Davið Örn Halldórsson, som närmar sig de fyrtio. Han rör sig mellan graffiti, pop, folkkonst och lite 70-talsblomster. Jani Hänninen, som sägs komma från Helsingfors graffitiscen, visar ett tämligen stumt expressivt måleri.

Till Carnegie Art Award hade 113 konstnärer nominerats. Juryn, vars svenska representant varit Ann–Sofi Noring, vice museichef på Moderna Museet, har valt de sjutton som ställer ut. Första pris är en miljon svenska kronor och andrapriset sexhundratusen kronor.

Stockholm 2013-11-29 © Niels Hebert