Då och då för Tomarps Kungsgård samman konstnärer som är äkta par. Upplägget är lockande; ett gemensamt utställningsrum ger konstnärerna var sin naturlig referenspunkt – bildmässiga jämförelser, konstateranden om skillnader och likheter, förefaller självklara. Denna gång är det de båda målande konstnärerna Åsa Hällgren Lif och Hans Lif som presenteras.

En stor del av Hans Lifs motivsfär utgörs av naturstudier: oljemålningar av bladväxter, rensade pelargoner, maskrosor, molnbeströdda himlar – företrädesvis i skissartat ”oavslutad” form. En del av växtformernas initiala upptecknande har bevarats liksom delar av den vita duken.
     Skissartade är även konstnärens parafraser på porträtt av gamla mästare som Rodin, Bernini, El Greco – hastigt utförda tuschteckningar i kalligrafisk stil.
     Naturbilderna ter sig emellertid främst som förevändningar för ett förföriskt läckert färg- och formspel. Målningarnas pastosa à la prima-teknik leker fram en absolut (och motivbefriad) form av åtrå. Mest spännande är därmed bilderna där det förföriska handlaget svarar upp mot ett lika förföriskt motiv. Och vilket lockelserop ljuder klarare än konditorns sötsaker – en rulltårta, ett wienerbröd, en mjuk pepparkaka? Bakelsen understryker ytterligare färgen som en nyrealistiskt intensivt närvarande materia/verklighet – väl så läcker som de läckraste av barockens illusionstrixande trompe l'œil-målningar. Inga onödiga omvägar här inte.

Åsa Hällgren Lifs målningar framstår som mer innehållsmässigt kluriga. Likt bilder hämtade ur sagans värld tornar skog och väldiga berg upp under en stjärnspäckad himmel, vitklädda figurer springer på rad genom dimman – över en röd ridå, två figurer med ett långt metspö står utelämnade mitt i ett fiskmyllrande vatten.
     Under ytan i Åsa Hällgren Lifs naivistiskt konturskarpa bilder (formerna, figurerna och de mönstrade ytorna, skulle ha kunnat vara resultatet av ett kollage) finns rekvisitan till nattliga drömmar – mer än en antydan av ett dolt budskap. För vem tror att målningen av den fastbundna kvinnan, som sneglar på den avlägsna fiolspelaren, ”bara är en bild utan innehåll”?
    Åsa Hällgren Lif bygger sina bilder på fabulerandets gränslösa eskapader medan Hans Lifs måleri är en följd av välgörande "smuts under naglarna", också det ett möte.

Kvidinge 2013-03-20 © Martin Hägg