Naturen är ett vitt begrepp att förhålla sig till. Det är också ett förhållande som kan variera starkt mellan människor. Bengt Härdelin visar i sina akvareller på Galleri Överkikaren en utpräglad närhet, för att inte säga närgångenhet, till naturen och till naturens former och förändringar.
     Naturen ”föreställer” ju ingenting, men människan sätter ihop delarna till öppna landskap skogar eller bergskedjor. Konsttraditionen kan sägas ha skapat sin natur som vi genast känner igen: mer eller mindre exotiska landskap, blommor, stilleben och de vilda djuren. Frågan har ställts vad alla dessa naturmotiv berättar om naturen bland allt annat de berättar.

Bengt Härdelin undviker genrerna och närmar sig sina motiv med en metod som kan liknas vid naturforskarens. Inte så att han söker arter eller varieteter, men blicken i hans akvareller följer uppmärksamt sprickorna i klipphällen, synar gräset som håller på att torka eller det liv som finns under det översta jordlagret. Han romantiserar inte, men diktar när han uppehåller sig vid solfläckarna i en trädkrona eller formen av en smältande snödriva och undrar vad det är för slags sällsamt kreatur som tycks ha dykt upp här.
    Tyvärr är utställningens helhet inte riktigt i paritet med akvarellerna. Han visar ett par målningar där vi kryper under trädkronan och kan känna ett ursprungligt rum och där finns också ”Bäverdamm”, som framgångsrikt lånat hans akvarellspråk. I övrigt saknar målningarna något av akvarellernas koncentration och ger ett delvis splittrat intryck. Det är naturutforskandet som ger nerv åt hans bilder.

Stockholm2013-01-16 © Niels Hebert