Edward Hopper (1882-1967) tillskrev inte sina teckningar någon större konstnärlig betydelse. Ändå sparade han dem i tusental, och ställde ut och sålde dem då och då. Whitney Museum of American Art i New York visar ett urval ur samlingarna.

Att Drawing står som verb, inte substantiv, i utställningsnamnet avslöjar att Whitney Museum under ledning av curatorn Carter Foster här intresserar sig för process mer än objekt. En bred bakgrund till konstnärskapet ges genom olika tider och stilar. Utställningen inleds med självporträtt och detaljstudier från tiden som etablerad konstnär, och leds sedan runt i den tidiga motivvärlden från Maines kust. Stilleben, porträtt och karikatyrer från studieåren visas i en avskärmad del mitt i galleriet. Man skrapar också på ytan till den ovillige Hoppers tid som kommersiell illustratör.

Vidare till åren i Frankrike. Här finns karikatyrartade teckningar som oundvikligen jämförs med Toulouse-Lautrec och med tidstypiska sneglingar mot Japan. Därefter handlar utställningen om skiss och arbetsprocess inför det mer välbekanta måleriet. Ett mindre antal av kioskvältarna bland Hoppers målningar ställs ut, däribland Nighthawks, New York Movie, Rooms For Tourists och Gas.  Dessa presenteras tillsammans med förstudier där poseringar och delmiljöer tar form för att i den färdiga målningen sammansmälta till ett modernt Amerika mellan verklighet och dröm. Verken saknar egentliga berättelser, men erbjuder en projektionsduk för en fantasi väckt av Hoppers ledtrådar. New York Movie omges av femtiotalet skisser från fyra biosalonger.

Hoppers avtryck i den visuella kulturen är enormt. Hans bildspråk med det berömda ljuset och ensamheten, och influenser från spelfilm och dokumentärfotografi, dyker ständigt upp som antydningar, kanske särskilt i populärkulturen. Hopper var ointresserad av att ge närmare förklaringar till sina verk – de skulle klara sig på egen hand. Han var en långsam målare, med en årlig produktion på omkring två till tre målningar. Det processuella greppet gör honom, trots denna ovilja, en tjänst genom att låta betraktaren utveckla sin relation till de trygga publikmagneterna. Det avslöjar inte minst hur de förrädiskt snapshotartade målningarna mödosamt byggts upp i en spänning mellan avbildning ”från tinget” och ”från tanken”. Utställningens blandning av självständiga teckningsverk och hastiga skisser någonstans i arbetsprocessen gör dock dess syfte något oklart.

New York 2013-06-05 © Mattias Lundblad