Den ena färgstark, impulsiv och livsbejakande. Den andra avskalad, sval och tuff. En grov förenkling förstås, men Roger Svenssons och Annika Jarrings uttryck kunde knappast vara mer olika. Tillsammans passar de dock förvånansvärt bra ihop och deras gemensamma utställning på Bergdala konstgalleri känns både intressant och bitvis en aning otäck.

Det lite skrämmande står Jarring helt och hållet för. Hennes silikonarbeten i långa strängar har antagit formen av hår: grovt spaghettiliknande svart hår, glänsande som slemmiga lakritssnören och med en närmast organisk konsistens. Man både lockas att röra vid verken samtidigt som de har en frånstötande verkan. Den dallrande rörelse som uppstår om man nuddar dem förstärker känslan av att de verkligen är konstruerade av ett biologiskt material.

De stora och skira vaser av hoplimmade glasbitar som gjort Jarring känd har lämnat scenen. Åtminstone här. Istället framträder det mindre iögonfallande massiva glaset, format till uppförstorade vardagsföremål. Galgar, hårnålar och kammar till exempel,  blästrade till kvartsliknande vithet och matt spissvärta. Betraktelserna upphöjer de vardagliga objekten till det exklusivas nivå.

Några objekt har placerats i glasmontrar, vilket adderar en dimension till deras berättelse. Exempelvis verket ”Tillväxt” med fyra grova kammar i glas, bara en av dem hel och resten mer eller mindre rudimentära. Det är antingen en smältande isföremålssekvens eller en pedagogisk serie av arkeologiska fynd i olika bevarandestadier.

Om Jarring intresserar med sina föremål så väcker Roger Svensson glädje med sina oljemålningar. Anslaget är abstrakt, färgrikt och till synes oerhört spontant. Men det är samtidigt säkert komponerat, både i form och färg, och de starka nyanserna står i effektiv kontrast mot varandra. Bilderna ger en kick, en känsla av värme och välbefinnande som är svår att motstå. Den förstärks inte sällan av titlarnas pragmatiska underfundighet.
     I en svit bilder tycker man sig ana en porträttserie bakom de icke föreställande färglagren. Konturer av figurer och ansiktsdrag framträder, men de är alla inverterade till vita tomrum. Svenssons måleri har förutom sin estetiska kvalitet också ett djup. Och kombinationen med Jarrings superkonkreta föremål är klart intressant.

Bergdala 2013-02-20 © Thomas Lissing