Brunnen har alltid haft en symbolisk innebörd i berättartraditionen världen över. Som livgivare, som infriare av önskningar eller rentav som portal till en alternativ verklighet. På liknande sätt fungerar och fascinerar "Insiktstornet", den stora brunnskonstruktion som Lisa Jeannin och Rolf Schuurmans placerat i Växjö konsthall. Istället för en vattenyta möter vi ett bråddjup, en spegelbild med ett annat innehåll än det man kunde förvänta sig.
     "Insiktstornet" dominerar med sin storlek utställningsrummet. Till det yttre är det en arkitektonisk skapelse i stil med moderna nordiska kallbadhus och till det inre ett verk med dubbla bottnar. En stark upplevelse, där konstnärsparet med hjälp av videoprojektion skapar både magi och humor.

Populärkulturen finns hela tiden närvarande i utställningen, inte minst i de skapelser som spelar de olika rollerna i videoverken. Här står de också i fysisk form, jättelika lergubbar med överdrivna ansikten och med cigaretter i munnen, och betraktar sig själva på tv. ”The Visitors” är tre gröna figurer, någonstans mittemellan organiska komposthögar och eruptiva vulkaner, som i filmen befolkar den riktiga naturen. Likt amöbor ändrar de form, smetas ut och försvinner, för att sedan återuppstå. Ett organiskt myller som på sätt och vis återspeglar naturens eget kretslopp.

Årstidernas cykel med blomstring, vissnande, död och återuppståndelse speglas även i verket ”Hokus Pokus”. Det är en totalupplevelse med två olika animationer och ett tredimensionellt pentagram belyst med UV-ljus.
     I den stora projektionen följer vi ett animerat benrangel som konstruerar sitt eget pentagram ute i naturen för att skapa en portal till en annan värld. Berättelsen är relativt linjär, men fylld av intensitet, magi och fantasifulla sidosprång. Samtidigt är den, som flertalet andra verk, riktigt rolig. Det finns ett ohöljt komiskt drag över den enkla stop-motion-animationen, som relaterar till flera verk inom barn- och ungdomskulturen. Exempelvis har det reciterande skelettet i verkets andra projektion en uppenbarelse som är slående lik det talande skelettet i Jan Lööfs TV-produktion ”Skrotnisse och hans vänner”.

Det naiva kan ibland upplevas som skrämmande, men i Jeannin och Schuurmans tappning behåller det sin charm och komik. Till det kommer den djupare meningen och samtalet om de stora existentiella frågorna. Det är en mycket skön och givande blandning.

Växjö 2013-01-23 © Thomas Lissing