För Anselm Kiefer kan skönhet inte bli konst innan den möter sin motsats. Utställningen Morgenthau Plan, med nya verk som nu visas på Gagosian i New York tog sin början i målningar av blommor runt ateljén i franska Barjac. Men Kiefer vore inte Kiefer om han inte hittade den obehagliga sidan och förvandlade spänningen i gnistgapet mellan de olika polerna till målningar i kolossalformat.
     Det intellektuella godset hämtas som brukligt från andra världskriget, specifikt från den amerikanska Morgenthauplanen, som mot slutet av andra världskriget skulle förgöra Tysklands militära och industriella kapacitet och förvandla landet till en jordbruksnation. Planen stannade på idéstadiet, men användes av den tyska propagandamaskinen för att stärka motståndet i krigets slutfas.

Det är svårt att inte fascineras av personen Anselm Kiefer. Allt i hans konstnärskap och liv tycks ske utan hämningar. Han ser konstnärens plats som skärselden. Konstnären blir en medlare mellan himmel och jord, en alkemist som transformerar elementen genom sammansmältning av motsatser. Han har köpt taket till Kölndomen för att komma över dess bly, alkemins viktigaste grundämne, för att använda det i stora kvantiteter i sin konst.
    Född alldeles vid andra världskrigets slut tillhör Kiefer en generation där kriget skulle glömmas och återuppbyggnad ske. Till denna glömska kan hans dämpade färgskala härledas. Det enorma formatet till det glömdas påträngande närvaro i en generations medvetande och identitet. 

I utställningen fantiserar Kiefer om ett Tyskland där Morgenthauplanen genomförts, och placerar sina vackra blommor i fält tillkomna i spåren av den. Därigenom skapar han den motsättning där de femton målningarna blir till.
     De motsatta polernas metod är även bokstavlig. Kiefer låter målningarna gå igenom en galvaniseringsprocess, nedsänkta i saltvatten elektrifieras de mellan en bly- och en kopparpol.
     Målningen ”Nigredo” har sitt namn från ett stadium av sönderfall i alkemins begreppsvärld, använt som metafor bland annat i jungiansk psykologi för ett stadium där radikal omformning av jaget sker. Kiefer kallar också sina målningar "psykogram".
     Trots den stora skalan har han nu förenklat mediet till vad som närmar sig en konventionell målningsutställning. De tjocka lagren färg, denna gång inte fullt blygrå, blandas med text. I några fall sticker maskingevär och flygplansvingar rakt ut ur duken, brytande den stillhet som finns där, liksom minnet av kriget gör sig påmint genom glömskan.

New York 2013-05-15 © Mattias Lundblad