Verket ”Rum” är en öppen husform. Stenar ligger strödda på bottenplanet kring tre bastanta pelare. Mellan de antydda väggarna och pelarna löper trådar som stödlinjer eller tysta förbindelser. Kring pelarna svävar ett golv med karaktär av armeringsjärn. Golvet bärs upp av trådar från takets bjälkar och omsorgsfullt konstruerade fackverk. En trappa leder upp till en ramp i takets höjd.

Många ser Lars Kleens konstruktioner, skisser, modeller och omtagningar som gestaltade processer av tanken. Arbetet med dessa ibland gigantiska konstruktioner är själva konsten. Så är det tveklöst, men han når också en kärv poesi i sina verk, ett uttryck som påminner om poesins sätt att skapa ordkonstruktioner som sträcker sig ut i det okända. I "Rum" antyds en poetisk tolkning av allt liv som utspelas där och som hålls ihop som av trådförbindelser. Jag kommer att tänka på den mest poetiska av skulpturer, ”Palatset klockan 4 morgonen” av Giacometti.

I verket ”Golv” finns golvplan i flera nivåer. Taket är enkelt och väggarna inte antydda. Men golven rymmer en stark slumrande rörelse. Vill man dra fler paralleller kan man tänka på en del ryska konstruktivisters ambition att skapa – åtminstone illusionen av – skulpturer i rörelse.
     Verket som inte fick sin offentliga plats breder ut sig på höjden och består av ett hus med två borrar på golvet. En tredje borr kommer aggressivt ur en betongvägg och är på väg in i huset. Ett drama – kanske om det oundvikliga i att utsättas eller påverkas av yttervärlden.

"Gata" © Lars Kleen

I Enköping presenteras också en rad studier kring verket ”Gata”, som Lars Kleen arbetat med i tio år (2003–2013). Den senaste modellen är, enligt konstnären, ”den slutliga, tror jag”. Vägen till denna smala gata har varit lång. Den började i en krigshärjad bosnisk by och rymmer väldiga avstånd – mellan liv och död, förstörelse och konstruktion, förflutet och nutid.
     I en av modellstudierna är en trädstam inskriven i konstruktionen, som det enda tydligt organiska. Men man får tänka sig gatan med människor som går, springer, samtalar eller bara står och betraktar livet och rörelsen medan de bombade husen på ena sidan gatan börjar återuppbyggas.

En tredje del av utställningen består av ritningar av Britta Kleen, konstnärens hustru, för ”Rep”, ett offentligt verk i Lund. Ritningarna med sina cirklar, linjer, fästpunkter och vågformer är en konst i sig.

Enköping 2013-09-10 © Niels Hebert