Performancekonst kan liknas vid en experimentell form av poesi: korta, sammanvävda fragment eller bilder, ett kryptiskt, svår-/mångtydbart innehåll, ett associativt sökande. Den korthuggna strukturen i Myriam Laplantes "The Night Watch" accentuerar samhörigheten med en poesikonst som undersöker och ifrågasätter grunden för vår uppfattning av verkligheten.

Upptakten äger rum i ett litet rum med röd heltäckningsmatta, ett par fåtöljer, en bokhylla, ett gardinförsett fönster ut mot ett idylliskt alplandskap. Inte så tokigt kanske – om det inte vore för den sittande mannen vid övervakningsmonitorn, en monitor som visar människor som famlar med armarna i luften och, ovanför dem, en studsande, lysande kula. Någon eller något kontrolleras från detta annars vardagligt hemtrevliga rum.

För dem som passerar en delvis dold ingång materialiseras de famlande människorna och den lysande kulan (som förflyttas av en svartklädd man mot en svart bakgrund) såsom ”verklighet”. Gränsen mellan det kontrollerande och det kontrollerade överbryggas. Materialiseras gör även ett ”levande” kvinnohuvud på ett fat (en kudde), popcorntillverkning, en telefonerande superhjälte, kladdig chokladtillverkning…
      Scenerierna uppenbarar sig genom att män och kvinnor, iförda heltäckande skyddskläder, för draperier kors och tvärs över rummet. Ömsom konfronteras jag, ömsom avskiljs jag från, inte bara föreställningens olika delar utan även återstoden av besökarna.

Publiken bollas mellan att vara del i en gemenskap och befinna sig i ett utanförskap, mellan rollen av att betrakta och att bli betraktad.
     Men här finns också en hint om den vetenskapliga forskningens sterilitet (skyddsdräkter som på ett kärnkraftverk/laboratorium), om tekniknostalgi (en gammal skivtelefon, en svart/vit spelfilm i en gammal tv-apparat), om kökets mysiga familjeangelägenheter (värma choklad, poppa popcorn)…

Den som i performancekonsten söker efter den poetiskt maxade mångfalden, efter trådarnas maximala täthet, torde ha hittat en pärla i "The Night Watch". För oss som mer värnar om den känslomässigt associativa renhetens klarhet framstår dimensionsfloran som en famlande eskapism med överdrivet grumliga förtecken.

Malmö 2013-03-27 © Martin Hägg

"The Night Watch" © Myriam Laplante. Foto: Tomas Gilliam