Roland Perssons installationer är mer än lovligt skamfilade: Några skadade sälar – medicinskt uppiffade av slangar, ett batteri, en syrgastub, silvertape. Eländigt krälande bläckfiskar på en gammal svart byrå. En uteliggares nödtorftigt iordningställda sovplats – av en medfaren luftmadrass, några kuddar, filtar, isolermatta. Patinan av smuts och blod samt diverse skavanker uppenbarar ett allt annat än glamoröst sammanhang. Associationerna går till miljöförstöring, krig (sälarnas Syrien?), samhälleligt förfall.
Så långt är Perssons installationer på blodigt allvar, socialt indignerade pamfletter om människans destruktivitet, en värld i förfall, en nära förestående domedag. Hyperrealismen gör sitt till. Fast inget är på riktigt utan ”bara” gjutet i silikon. Silikonet erbjuder ett betryggande filter, ett overklighetsintyg, mellan verket och mig som betraktare. En försäkran, ett bevis, på att allt bara är på låtsas – för den som till äventyrs undrade.
Å andra sidan är bilden av utsatthet så utstuderat överdriven, så uppenbart teatralisk, att ämnet, idén om offer och undergång, ter sig aningen skruvad. Det makabert gravallvarliga lägger sig tätt inpå det parodiska. Bara som en jämförelse: Hur skulle det ha sett ut om en korsfäst Jesus fått första hjälpen via ett bilbatteri? Vem skulle ha tagit något sådant på fullt allvar? |
|
Titeln på utställningen, We Made It, förstärker ytterligare närvaron av förbryllande pendel – vilka klarade/överlevde vadå, hur? Lika mycket som en naket mänsklig ondska uppenbarar Roland Perssons installationer ett galghumoristiskt hanteringsbehov, en skräck/äckel-romantiserad besvärjelse. Först med gestaltningen, konfrontationen, blir världens bedrövelser hanterbara.
Även psykoanalytikern Sigmund Freud får utstå ett uppsluppet punkterande rackartyg. Sidor ur hans Jenseits des Lustprinzips har översållats av klotter på temat mänskliga deformationer. Framför mig ser jag den frustrerade psykologistudentens idoga studier i det mänskliga psykets dödslängtan, ett pojkstrecksartat humaniserat behov av att räta ut pannans djupa veck, av en befriande ventil.
Malmö 2013-04-17 © Martin Hägg
 |
| "Last Aid" © Roland Persson |
|
