Bästa sättet att närma sig Pilanes gravfält med skulpturpark på Tjörn är att cykla på öns fina cykelleder. Kombinationen att färdas genom en levande landsbygd, avskild från bilvägar, för att slutligen befinna sig i ett nästan tvåtusenårigt gravfält med nutida skulpturer skapar en tidsresa som skänker konstverken och upplevelsen en extra dimension.

I år möts man först av en av Jan Järlehed designad Brio-bil i stor skala, som både till form och innehåll bryter mot gängse konstkonventioner. Dels genom att man inte sticker under stol med att det krävs sponsorer för att driva en verksamhet som denna, dels genom att verket är en nästan identisk kopia av ursprungsleksaken. Samtidigt visar objektet att vilket föremål som helst kan presenteras som ett konstobjekt, en gammal sanning alltsedan Duchamp visade sin flasktorkare 1914.

I årets utställning finns också en del andra humoristiska verk som tre telefonkiosker ”En himla massa telefonsamtal” av Claes Eriksson och Johan Eyssen. Kioskerna står utspridda i landskapet och försöker man ringa med dem blir man intensivt övertalad att byta mobilabonnemang av en försäljare som inte ger en en chans att tacka nej.
     Som en kontrast upplever jag Tony Craggs bronsskulptur ”Discussion” där människoprofiler möter varandra i en konfrontation för att till slut försvinna in i varandras huvuden och uppgå i en enhet. Är det en skrämmande framtidsvision av klonade, enhetliga individer eller en vision av ett konfliktlöst samhälle? Egentligen är det kanske samma sak.

”Port” © Karl Chilcott

Bohusgraniten finner på utställning sin plats i ”Port” av Karl Chilcott. Stenarna växer upp ur en bergknalle och bildar en monumental öppning. Jag ser det som en hyllning till de bohusländska stengärdesgårdarna, som tidigare utgjorde ett så typiskt inslag i landskapet.
     Graniten används också i en svampskulptur genom Per Ageliis ”Svampkullen”. Växternas mjuka inre har stelnat till stenstoder som blickar bakåt i tiden mot Pilanes gamla stensättningar, ofta med en stenstod i mitten. 
     Den tunga och ofta tryggt vilande graniten ges liv med ”Rasande sten” av Torkel Olausson. Han får stenen att gestalta aggressivitet där den fastnat i sin rörelse utmed bergsidan. I sin låsta position upphäver den tyngdlagen men utgör ett kontinuerligt hot.

På områdets högsta punkt med en milsvid utsikt, där Pater Noster-skären syns i fjärran, har Claes Hake placerat en karmstol med golvlampa i brons. Hans ”Läsvrå med utsikt” ger trötta ben en stunds vila medan synen mättas av ett mäktigt landskap och en arkipelag som försvinner mot havets horisont.

På vägen tillbaka finner man en kraschad rymdfarkost ”X-15 / War e du wurpen?” av Johan Eyssen. Farkosten rymmer en blandning av gammalt skrot och ny teknik där den ligger i en gyttjig fåra mellan ett par bergknallar. Dess ursprung är i högsta grad ovisst, och verket sammanfattar den blandning av skämt och allvar som man finner i årets Pilaneutställning.

Tjörn 2013-07-19 © Jan Manker