Popens bullrande intåg inom konsten var otvetydigt en injektionsspruta i en delvis formalistisk och avsomnad kulturvärld. Men samtidigt bidrog poprörelsen också i hög grad till den autonoma bildkonstens död, det vill säga den konst som ifrågasatte visuell ytlighet och kommersialismens entydiga strukturer. Genom det symbiotiska förhållandet till reklam, marknadsföring och fabriksproduktion blev de nya revoltörerna snabbt de nya kommersiella härskarna på konstens scen. Och diktatet var närmast totalt under några decennier, det ser vi om inte annat på samlingarna i de museer som formades under det omtumlande sextiotalet.

Inom mode-, industriprodukt- och inredningsdesign var förhållandet delvis något annorlunda än inom bildkonsten. Den nya lättillgängligheten, det lekfulla formspråket samt de billiga och mångsidiga plastmaterialen bäddade för en folklig succé av kolossalformat. Ut med den unket borgerliga estetiken och in med klatschiga färger, avrundade former och en sällsynt visuell påhittighet. I de designsfärer som per definition har kommersen som yttersta incitament var popens nedbrytande av de ålderdomliga strukturerna likt ett gordiskt svärdshugg.

Utställningsvy, Pop Konst Design

Nej, det är inte av särskrivningsslapphet som utställningstiteln lyder Pop Konst Design, för detta är inte i första hand en presentation av popkonsten eller dess tillkomsthistoria. Snarare då en designutställning där konsten ingår som bara en av delarna. Och visst är det rimligt att, som curatorerna Mathias Schwartz-Clauss och Matilda Olof-Ors gör, lyfta blicken och försöka se poprörelsen och dess inverkan i ett större sammanhang, att väva in den grafiska formgivningen, produktutvecklingen och till viss del även (den ofta utopiska) arkitekturen.

Logiskt nog är det också på den vägg där layout och grafisk formgivning presenteras – med skivomslag, typografi, tidningslayout – som den emotionellt expressiva och delvis helt kaotiska kreativiteten manifesterar sig som tydligast. Där lägger sig utställningen också närmast den historiska riktigheten. För sextio- och sjuttiotalen var i sanning mycket stökiga, motsägelsefulla och omtumlande, med tydligt divergerande rörelser. Detta kan det möjligen vara svårt minnas så här femtio år senare, åtminstone att döma av den aktuella utställningen som är ganska ren och tillrättalagd och där de ingående delarna samspelar hövligt med varandra. Nytillkomna tittare/besökare kan här lätt få bilden av att poprörelsen inom konst- och design ledde till koncensus och en entydig estetik, men så var knappast fallet.

Utställningsvy, Pop Konst Design

Inom musiken går popens inflytande knappast att överskatta. Men där har även pendeln svängt åt andra hållet, vilket lett till en betydande ömsesidig påverkan mellan popen och den (klassiska) noterade, samtida musiken (Glass, Reich, Radiohead, Eno).
     Inom bildkonsten är det dock betydligt mer intrikat; där går det knappast att tala om en samtida klassicistisk rörelse som med bibehållen integritet förhållit sig väl avskild från popestetikens domäner. Gränsdragningen blir där både svårare och mer omotiverad. I någon mån kan man tala om en "estetisk oskuld" hos bildkonstnärerna som inneburit att de lätt låtit sig ensidigt påverkas av tidens vindkantringar och estetiska modeströmningar.
     Kanske är det därför som just bildkonsten (som konst betraktad) hamnar något på skam i Moderna Museets stora och sprakande poppresentation. Den låter sig möjligen alltför lätt inkorporeras i den allmänna designestetiken, den blir till ett varumärke bland andra.

Möjligen kan man dra dessa slutsatser av Moderna Museets mönstring över popens påverkan på konsten och designen. För utställningen inbjuder verkligen till reflektioner. Den är dessutom pedagogiskt och varierat uppbyggd, och man kan förmoda att den plockar många besökarpoäng. Men så handlar det också om en i sanning högkvalitativ kollektion av pop-, futurist- och retrodesign, en samling man sällan, om ens någonsin, tidigare kunnat skåda.

Stockholm 2013-07-01 © Leif Mattsson

Utställningen är organiserad av Vitra Design Museum, Tyskland och Moderna Museet, Stockholm i samarbete med Louisiana Museum, Danmark.