Skulptören Fredrik Raddum (f 1973) har låtit tala om sig inte minst i hemlandet Norge, men också allt mer internationellt. Nyligen har han haft en framgångsrik utställning på konstmuseet ARoS i Århus. Och han var en av de nominerade till Ars Fennicapriset 2013. Med den här utställningen, som började på Mjellby Konstmuseum och nu alltså gått vidare till Skövde Konstmuseum, introduceras han i Sverige.

De skulpturer Raddum visar blir en presentation av hans typiska stil och konstgrepp: humor med underskruv. Han har i andra sammanhang visat att installation av skulpturerna i miljöer och dialogskapande sammanhang är en viktig del av hans uttryck. Men utställningen är en renodlad presentationsuppställning. Så det uppstår ett problem här. Utställningen blir som ett antal bildvitsar som radas upp, den ena efter den andra. Upprepningen förtar den överraskningseffekt som är en avgörande del av uttrycket.

Raddums verk är gjorda i en stil som hämtat mycket ur enklare seriemagasin och tecknade barnfilmer à la Disney i en slags neo-pop. Skulpturerna är merendels gjorda i plast och har en artificiell, godisaktig pastellfärgskala. Greppet liknar till viss del Jeff Koons, men Raddum adderar en mer allvarlig och problematiserande ironisk twist. Han har hittat ett sätt att kommentera och i viss mån kritisera överkonsumtionen och rovdriften på våra naturresurser i en trevlig lightversion av civilisationskritik.
     Skogen och kanske särskilt granen är en självklar symbol för naturen och den norska identiteten. Den är hotad fast nutidsmänniskan blundar för det. Det tar Raddum fasta på i flera verk. I ett av verken har en gutt en gran som penis. Man märker att den på ett oroväckande sätt förlorat sin potens och hänger i en båge i moll. Mannens tomma ögonhålor visar att han är blind för problemet.

Många av Raddums  karaktärer tycks ”skratta åt eländet”. Men situationen är prekär. När en av dem gråter blod över sina misstag ser man direkt att han kommer att förblöda. Visst kan man tala om en tveeggad komik, men det är en bister galghumor som inte låter sig skrattas bort. Raddums verk är lurigt politiska bildvitsar med en giftig hulling. Godmodet i det konstnärliga tilltalet skärper och förstärker den ironiska udden. Hans fantasifigurer och deras belägenheter handlar om verkligheten.

Skövde 2013-09-23 © Bo Borg