Människan omges av svart rymd. Det är enkelt utryckt utgångspunkten i Henrik Samuelssons måleri på Galleri Flach. De två första målningarna av planerade elva i en ny svit (”Frozen Orbit”) visas, liksom de elva i den fullbordade sviten ”Tattoed Dream Barns”.
Rådjuret i vargtimmen ("Frozen Orbit 4:01 a.m") står vaksam i skogsbrynet. Över marken brer fullmånen ut sitt ljus med strålkastarstyrka, så starkt att ljuset tycks fräta på nakna grenar. En fågel sitter en bit bort, kanske en korp, men ingen varg syns till. Rådjuret, som har en svag läppstiftsrosa fläck på mulen i det annars svart-grå-vita, är kropp av kött och blod i en tillvaro som tycks övergiven.
I svitens andra målning (Frozen Orbit 4:02 a.m) råder omvända förhållanden: himlen är ljus och månen svart, och månen är spegelvänt placerad på himlen. Man ser ett lodjur intill ett stenblock. Lon har en fågel inom räckhåll, men avvaktar.
Dessa två målningar kan förstås kallas djurmåleri, men det överbetonade ljuset och det mästerligt ciselerade mötet mellan ljus och skugga leder tanken till röntgenbilder. Är tillvaron genomsedd – och därmed tillhörigheten i världen i upplösning?
I sviten ”Tattoed Dream Barns” är motiven fångade mot monokrom, svart bakgrund. Här finns den förfallna kyrkointeriören där sakrament och symboler tycks utraderade av starka naturkrafter. I andra målningar tycks studier av molnformationer vara det man ibland har att hålla sig till. Försök att förstå bakomliggande strukturer förekommer också ("Monitoring of the Matrix"). |
Den begränsade mänskliga förmågan att ta in och förstå kan studeras hos fyra rymdfarare på månen. Titeln är ”Those Who Perceive” (De som uppfattar), men de fyra utstrålar motsatsen. Rymden är lika stor, svart och obegriplig från alla positioner, ändå skickar människor raketer och tankar ut i oändligheten. Vilsenhet finns också hos de fyra tomma stolarna under ett stort moln (”Drinking Water in the Rain”).
Sviten avslutas med ”Dream Barn”, en solid lada. Över taket hänger fullmånen, stor som augustis. Kanske är det i denna drömmarnas lada den djupaste tillhörigheten med livet gömmer sig, kanske kommer drömmens obevakade ögonblick närmast existensens djupaste uttryck. Kanske är vi närmast livet klockan fyra om natten när allt tycks stilla och avlägset, och innan drömmen hunnit fly med det okända – som ett rådjurs varma kropp – undan ditt medvetandes vita ljus och svarta oro.
Stockholm 2013-05-27 © Niels Hebert
"Those Who Perceive" © Henrik Samuelsson
|
