Konsten i New Yorks tunnelbana har en annorlunda position än på de traditionella konstinstitutionerna. Å ena sidan har den en viktig plats i livet för fem miljoner personer dagligen. Å andra sidan har den en publik som befinner sig på språng. Transportmyndigheten MTA satsar mycket på konst och musik i tunnelbanan, "som en present till resenärerna". 

Vid Times Square, Manhattans och tunnelbanans nav finns Times Square Mural, Roy Lichtensteins popvision av ett tunnelbanetåg färdandes genom stationen. Lichtenstein, som började och slutade sitt liv i staden, färdigställde verket mellan 1990 och 1994. Detaljer är lånade både från egna tidigare verk och populärkultur såväl som från arkitekturskisser från stationen.

Vid Columbus Circle finns Sol LeWitts minimalistiska Whirls and Twirls (MTA) - en variant på de väggteckningar med vilka konstnären mest förknippas, men istället för precisa pennstreck består det över väggytan ringlande och med rummet integrerade verket av 250 specialskurna porslinsplattor, godkända av konstnären strax före hans död 2007.

Andra verk spelar på platsens kännetecken och deras associationer. Stationen vid Museum of Natural History blir med hjälp av verket For want of a nail  en undervattensvärld. De anonyma konstnärerna i Arts For Transit Collaborative låter resenärerna ingegreras i sammanhanget av utdöda och nu levande djurarter i mosaik, och se sin egen plats i naturhistorien.

Historiska referenser är återkommande. Korsningen Broadway-Lafayette ligger vid en viktig anhalt på förkoloniala handelsrutter. Konstnären Mel Chin och Peter Jemison från Seneca-stammen tar fasta på detta i verket Signal med lägereldspåminnande pelarfundament, med figurer från sex stammars ikonografi. Då ett tåg anländer till perrongen, tänds ljus inuti dem, för att vid tågets avfärd tonas ner igen.

I många av Harlemstationerna hyllas det afroamerikanska kulturarvet. Thelonius Monk, Malcolm X, Josephine Baker, Zora Neale Hurston och andra med området förknippade celebriteter flyger genom luften i Faith Ringgolds verk Flying Home med lånad Lionel Hampton-titel. Snarlikt till idé och form är Willie Birchs verk Harlem Timeline på 135e gatan. I Cathedral Parkway berättar Christopher Wynters Migrations ursprungsberättelser om Afrika.

Utanför Manhattan, där perrongerna ligger ovan jord, är det blyinfattade färgade glaset vanligt. Associationer går till idén om det område man befinner sig i. På Bronxstationen Jackson Avenue berättar George Crespo latinamerikanska folksägner på ett sätt som bär kyrkliga kvaliteter både i pedagogik och estetik.

Nere vid Fulton Street/Williams Street hänger Marine Grill Murals. Med sina hundra år är Frederick Dana Marshs åtta terrakottapjäser tunnelbanans äldsta verk, och visar New Yorks hamnliv. Verket har dock bara funnits i tunnelbanan sedan år 2000, och är hämtat från en hotellrestaurant på 34e gatan. Restaurangen fick namnet Marine Grill efter konstverken, och de i sin tur har nu fått namn efter restaurangen.

Liksom staden själv sammanfattar sin mångfald till en omisskännlig enhet, rymmer tunnelbanan i sin konformitet en mångfald av konstnärliga berättelser om staden, dess historia och många ansikten.

New York 2013-04-10 © Mattias Lundblad