Magnus Wallin har framför allt rönt uppmärksamhet för sina surrealistiska animationer med utsatta/deformerade människofigurer. En uppenbar favorit är 1400-talskonstnären Hieronymus Bosch, andra är samtida dataspel, skräckfilmer och serietidningar.
Redan 1997 angav konstnären tonen med filmen ”Exit”där ett stort antal handikappade människor förtvivlat söker undkomma en framrusande eldsvåda. Även filmen ”Elements” från 2011, på Kristianstads Konsthalls pågående utställning med konstnären, är i god fas med konstnärens oevre. Skelettdelar virvlar runt i en molnbeströdd himmel, ibland kaotiskt, ibland formerade som stora cirklar – i en danse macabre till ljudet av ett positiv.
Men sneglingarna mot biofilmens och dataspelens schabloniserande specialeffekter, överbryggningarna av högt och lågt, konst och ”icke-konst”, erbjuder också ett avstånd till betraktaren.
Detta avstånd blir uppenbart i jämförelse med konstnärens ”analoga” konst där inte minst mängder av fysiskt blod (men även mjölk, käkar, människotänder…) skänker en närmast chockartad närvarokänsla kring konstnärens teman om utsatthet och tillvarons skakiga oförutsägbarhet.
Här räcker det ofta med en ytterst minimalistisk ingång (motsatt konstnärens komplexa filmer). I ”Gravity” rinner bokstavligen blod nedför vita skärmar som en påminnelse om tidens gång och människans bräcklighet (och våldsamhetens närvaro). ”Stock” utgörs av fyra hårbeklädda duschmunstycken på rad – en stringent påminnelse om nazisternas industriella människoutrotning under kriget. Med det digitala skyddsmembranet avlägsnat kliver Wallin onekligen ett steg närmare sin publik.
Den film som kryper närmast på betraktaren är den 10 minuter långa ”Unnamed”. I filmen, som egentligen är en stillbild, visualiseras sju nakna personer hämtade ur gamla tiders stigmatiserande medicinlitteratur – där de en gång utpekades som avvikande. Figurerna är så svagt belysta, i ett helt nedsläckt rum, att ”filmen” får sin rörelse endast tack vare ögats långsamma anpassning till mörkret. Bilden av gångna tiders övergrepp framkallas successivt på näthinnan – och Wallin lyckas än en gång föra sitt grundtema i säker hamn.
Kristianstad 2013-01-30 © Martin Hägg |
