En rundvandring i Akademin Valands vårutställning visade sig bli en vandring i konstens svindlande labyrint. Akademin Valand har nu tagit hela kvarteret mellan Vasagatan och Storgatan i besittning – två byggnader som tidigare har haft en helt annan användning med många trapphus och tillhörande dubbla korridorer. De cirka 75 utställande studenterna har fyllt varje trappavsats, vindsutrymme, egna ateljéer, entréer och naturligtvis även gallerierna.

De tidigare högskolorna för konst, foto, film och litterär gestaltning i Göteborg är numera sammanslagna i organisationen Akademin Valand. När de konststudenter som nu tar sin kandidatexamen började sin utbildning för tre år sedan, var det på en helt annan institution. Det vill säga på Konsthögskolan Valand.
     Eller för att citera ur efterordet i deras utställningskatalog: ”Vi ville ta utrymmet i akt att avsluta institutionskritiskt. Men hur sammanfattar man en kritik i relation till den konsthögskola som sedan vi började har varit i konstant omorganisation och den konsthögskola vi kom in på blivit ”konstämnet fri konst enhet” på Akademin.”
    När de stora besluten känns övermäktiga att ändra på, ställer en av studenterna under signaturen ”Råttan” sig frågan WWDD? – What Would Dylan Do? och svarar med ett citat från Dylans sång: You better start swimmin or you´ll sink like a stone, for the times they are a-changin…

© Micaela Cignozzi	© Ylva-Li Ahlström

Och, kan man konstatera, de flesta har lärt sig att simma för att överleva i konstskolans stormiga vatten med dess ständigt ombytliga vindar och organisation. Valand har länge haft ett rykte om sig att vara en konstnärlig högskola där det inte målas utan mest sysslas med konstteori. Så jag blev överraskad över att finna så pass mycket måleri. Galleri Rotor disponeras av kandidatutbildningen i Fri konst, årskurs två. I en väl gestaltad utställning samsas video med skulptur och måleri.

Isak Anselms stora målningar, Monocropping och Facebook Server Hall ger nutida abstrakta begrepp en tydlig visualitet. I synnerhet bilden av den kusligt ödsliga industribyggnaden i skogen, som inrymmer det sociala mediet framför alla andra – Facebook. Överlag finns många kommentarer till samtiden och det allmänpolitiska tillståndet i världen.
     En övergiven trasig husvagn står på innergården, en installation av Martin Fridén. Det är fascinerande med betydelseförskjutningar över tid. På 1950-talet var en husvagn symbolen för den ultimata friheten, att färdas med familjen längs vägarna och kunna stanna var som helst. Idag det rakt motsatta – hemlöshet.

© Linn Granlund © Talel Dayekh	© Snöfrid Caldeborg

Alldeles innanför dörrarna i Valands stora entré mot Vasagatan sitter fyra minimala målningar av Björn Camenius – svartvitgråa mot den grå väggen. En subtil måleriinstallation. Överhuvudtaget gäller det att vara observant vid rundvandringen i byggnaderna. Tittar man upp i det högra trapphuset med dess ljuslanternin ser man en gestaltning av Erik Fallgren, svarta fotspår över fönsterglasen – övervakning / intrång / inbrott?
     Examensarbeten av kandidaterna visas i stora projektverkstaden. Ellinor Lager har skapat ett knäfallande bord med en undran över tingets förutsättningar och begränsningar. Med en hantverksmässig precision förvandlar hon ett vardagligt föremål och laddar det med en ny innehållsmässig frågeställning.

© Erik Lagervall

I många fall kan inte konstrasterna vara större. Kim Jansson väljer att göra sin studio till en samtalsplattform för EU valet och bjuder in olika partiers representanter för att utfrågas av allmänheten.
     Högst upp under taket på våning 5 gör Andrea Bodelsson en tolkning av själva rummet och dess föremål – My own copies. Hon har gjort avgjutningar av elementen och placerat dessa liggande på golvet. Från det rent politiska i nuet till studiet av ett rums statiska dimensioner och förutsättningar.

© Gunéll Kulieva

På andra sidan kvarteret, mot Storgatan, huserar den tidigare fotohögskolan och deras Galleri Monitor med företrädesvis fotorelaterade verk. Där är inte den rumsliga gestaltningen så framträdande. Små foton på vägg kräver kanske något mer för att väcka intresse.
     Men ibland griper det tag, som i Simon Rydén stora utskrifter på tidningspapper. Det ger en ruff materialitet till de inträngande porträtten. Men även här kommenteras samtidens ideal. Bland annat i Gunéll Kulevas video Beauty in progress, där en kvinna lägger silikon över sitt ansikte för att förbättra utseendet. Lägger på och tar bort i en evigt upprepad rörelse utan synbart resultat.
     Ylva-Li Ahlström skildrar Akademin Valand, som ett instabilt korthus med en tydlig hierarki.

Avslutningsvis kan man konstatera att oroliga tider på en skola inte nödvändigtvis behöver resultera i sämre resultat. Istället kanske det får studenterna att odla en större självständighet i sitt eget arbete. Det pyr vildsint bland studenterna i de vindlande korridorerna på Akademin Valand, var och en åt sitt eget håll. Ingen konstriktning är dominerande utan alla tillgängliga uttrycksformer är tillåtna, sida vid sida.

Göteborg 2014-05-26 © Berit Jonsvik (text och foto)