På New Museum i New York presenteras polske Pawel Althamers första utställning i USA. Den öppnar med The Venetians, visad första gången på 2013 års Venedigbiennal. Ömsom naturalistiska människoavbildningar, ömsom skräckbilder, som hämtade från mer smakfulla zombiefilmer – en domedagsvision av grå plast. Förlagorna är människor från Venedigs gatuliv. I galleriets fyra hörn spelas åtta filmer av Artur Zmijewski, där Althamer själv figurerar under inflytande av olika droger, och bevittnande dottern Weronikas födsel.

En trappa upp backar vi något i tiden. Naken sånär som på sina stålbågade glasögon står han i naturlig storlek och med aningen groteskt överdrivna drag i sitt självporträtt från 1993. Weronika återkommer som femåring, byggd av vax kring ett genuint människokranium. Ett mindre självporträtt i en resväska inredd som en förfallen lägenhet visar på en länk till hans tidigare arbete som dockmakare. Scenografin till en dockfilm riktad till barn finns utställd jämte filmen.

Althamer vill riva den traditionella skillnaden mellan hantverk och konst, mellan konstnär och publik. Överhuvudtaget söker han förmedla ett starkt ideal om jämlikhet. Han lyfter fram samhällets “osynliga” individer. En skulptur av “Guma”, en numera avliden stamkund på en bar i det slitna Warszawa-området Praga, tillverkad i samarbete med en grupp barn, har lånats in från sin vanliga plats utanför nämnda bar. Gatumusiker har hyrts in för att spela i museets foajé. Besökare som tar med en bättre begagnad herrjacka till härbärget intill får fri entré. Ett våningsplan är till för besökare att måla på väggarna. Den grå plasten, det dunkla ljuset och dödsrikesstämningen tar bort alla hierarkier mellan Venedigborna. “I mörkret är alla katter grå” blir sensmoralen.

Fungerar det? Delvis. Budskapet är tydligt, lätt att förstå och sympatisera med. Dock saknas en spets i utställningen. Det radikala i Althamers omfattande samarbeten med utsatta grupper i samhället når inte fram, det hade kunnat ge större djup och komplexitet till konstnärskapet, som nu inte riktigt görs rättvisa.

New York 2014-03-11 © Mattias Lundblad