Ur svärtan framträder de, figurerna, formerna, tecknen och texterna i Nina Bondesons målningar. Berättelsens mitt kallar hon sin utställning på Galleri 1 i Göteborg. Och berättelser är det. Varje bild blir till en novell att läsa utifrån de givna förutsättningarna. Det är en mångskiftande utställning med svarta målningar, vita broderier och objekt blandade med små skulpturer. Men allt sys ihop till en helhet. Det kan vara en linje, en röd tråd, som sammanlänkar de skilda bildfragmenten eller en lika röd blodåder. Invävda i bilden finns också texter, som ytterligare en linje att följa i den svindlande berättelsen.

Bondeson har många referenser. Välkända personer befolkar hennes bilder, som exempelvis Gramsci, Schopenhauer eller Hölderlin. Men också fiktiva personer, som Jeremy Adagio. Han tar plats i utställningen i form av ett bord, där hans dagboksfunderingar breder ut sig över en svart bordsyta.
     Man kan därför förledas att tro att Hanna Brooman i målningen "Tankar kring Hanna Broomans pedagogiska gärning" är en fiktiv person, skapad av Bondeson till fromma för berättelsen. Men Hanna Brooman var högst verklig. Hon var tonsättare och lärare vid Dramatens elevskola i mitten av artonhundratalet. Nu sätter Bondeson henne i centrum i en av de större målningarna. De olika bildfragmenten svävar runt en kraftfull kvinnogestalt, som håller en röd bok med titeln ”Språkdräktens begrepp & obegrepp i La Lingua”. Och man kan naturligtvis fundera över kopplingen mellan Bondesons pedagogiska gärning och identifikationen med en kvinna som Hanna Brooman.

De små målningarna är lika preciöst målade som ikoner. I "Vinterkväll" ger Bondeson den svenska tanten nya attribut. När snön faller mot en kolsvart himmel, står de båda figurerna med fötterna i var sitt vattenbad. Deras röda händer/handskar lyser i mörkret. Den ena har en gädda över armen och en liten missil i munnen och den andra ser med vemodig blick ut över sina dubbla handväskor. Hur samtalet mellan dessa två utspinner sig i vintermörkret kan man bara ana.

Några av målningarna har en tydligare politisk vinkel. I målningen "Orolig kärnfamilj" lyder texten Aldrig har så många sparat så mkt åt så få under den bekymrade familjen. Golvlampans stång blir till ett svart rep, som hotar att omslingra dem alla. Likaså visar målningen "På så sätt visade sig framtiden ligga åt ett helt annat håll" ett engagemang i miljöfrågor.
     Den svarta humorn befriar och får betraktaren att acceptera Nina Bondesons bisarra värld med avhuggna fingertoppar, blottlagda nervsystem och blodomlopp, och där det mesta verkar ha många underliggande betydelser. Nina Bondeson har skapat en egen värld, ett eget ikonotek, där det lekfulla vävs samman med det absurda och våldsamma.

Göteborg 2014-01-15 © Berit Jonsvik (text och bild)