Titeln låter så bekant ”Det blir inte alltid som man tänkt sig”. Den ackompanjerar en frustrerad eller överraskad clownliknande figur med två utropstecken till pupiller. Rebecca Burkhalters bildvärld hämtar sina invånare från figuriner, illustrationer, foton eller kombinationer av ingående innehåll. De är frampenslade med mjuk stringens i tunna lager mot en slät, spacklad grund. Mot gråvita ytor framför de sitt skådespel eller fäller sina tysta repliker. En googling på titeln i fråga och Internet visar sig från sin bästa orakelsida. Jag hamnar på sidan om en handbok om mental styrketräning som i sin rubrik dock exkluderat ”inte”.
Men är det faktiskt inte det som Rebecca Burkhalters motiv handlar om: olika sätt att stålsätta sig inför omöjliga eller prekära situationer. Minns alla händelser i klassrummet som barn, eller snarare på rasten, upptryckt mot ett hörn. Eller som offer för en förnedrande tilltal med vittnen i ring. Glasögonormen ”Fröken Finemang” vänder på steken och imponerar på plågorisen med en elegant skelning. ”Dummerjöns” åser stoiskt, oberört ståhejet värdig som en venetiansk doge trots löjet svampmössan väcker.
Pinocchio känner vi från sagan och flickan har möjligen levererat en lögn sekunden före, men hennes hållning väcker sympati snarare än att hon inbjuder till att moraliskt peka finger åt. Utställningen på Galleri Domeij är tät och sparsmakad. Rummen passar Burkhalters verk perfekt. Här framträder historierna samlade under ett tema på ett tydligare vis än jag tidigare upplevt. Hängningen är rytmisk och harmonierar väl med grundtonen i berättelsen. En handbok i mental styrketräning, en tröst eller uppmuntran, i vardagen ges här sin undertext och berättande bild. En moralisk dimension med empati som grund träder i dagen med hjälp av Burkhalters ledsagare.
Stockholm 2014-05-13 © Susanna Slöör |
"Fröken finemang", olja på ritfilm
© Rebecca Burkhalter
Dummerjöns
", olja på ritfilm
© Rebecca Burkhalter
|
