Irina Protopopescu förestår Slag Contemporary där rumänska Ioana Joa visar oljemålningar i litet format. Motiven är stadsliv skildrade med gatufotografens blick, men anonymiserade. Joa har också en bakgrund som fotograf. För att göra verken till mer än avmålade fotografier hade dock något mer krävts. Starkare och mer omskakande är hennes tidigare verk som finns i arkivet och består av manuellt rastrerade och uppförstorade fotografier av försvunna personer. Mitt emot visas konstnären, författaren och översättaren Paul D’Agostinos lingvistiskt informerade teckningar. Utställningen söker Bushwicks "själ" vilken rymmer en bredd av kreativa discipliner som samexisterar i den industriella miljön.
     Tiden att besöka gallerierna är framförallt helger. Ännu är konstscenen rikare på kreativitet än pengar, och de som ingår i den måste ofta finansiera den med sidoinkomster. Protopescu tycker det är stor skillnad mot atmosfären i Chelsea.
     – Här hälsar vi på varandra.
     Hon berättar vidare att det är ovanligt att någon kliver in från gatan och köper verk, men att media är bättre på att rapportera om Bushwicks konst än från någon annanstans just nu.

© Ioana Joa

Några kvarter bort, på Flushing Avenue, firar det kooperativa galleriet Amos Eno sitt 40-årsjubileum med grupputställningen Past/Forward. Temat är uppfattningen av tid, och individens och kollektivets plats i den. Suyeon Shins obetitlade verk består av kassakvitton klippta med enorm precision och närmar sig textil kvalitet. Kvitton, i ett samhälle där varje inköp registreras och kan kopplas till ens person, blir i Seos händer ett slags inköpsbaserade snapshots.
     Sara Sciabbarasi sammanför det beständiga med det flyktiga och oönskade i skulpturerna Drain och Create/Release. Bronshuvudena har en öppen baksida och rymmer perifera material som människohår och torktumlarludd.
     Ian Trask gör tidskapslar av sandwichmonterade diabilder som i diabetraktare blir till dubbelexponerad och förskjuten verklighet i de tidskapslar diabetraktarna utgör. Det är en intelligent utställning med flera idé- och utförandemässiga höjdpunkter. Det är den första på galleriets nya adress i Bushwick. Tidigare platser har varit Chelsea, SoHo och DUMBO.
      Flyttmönstret följer hyror och publik och är som en karta över New Yorks konstnärsdrivna gentrifiering. Whitham tycker att de nu har hittat hem, och att Bushwick är en miljö som kännetecknas av samarbete och ömsesidigt stöttande mellan gallerierna. Hon förutspår en mer hållbar och långsiktig utveckling än i exempelvis grannområdet Williamsburg, där hyrorna skenat iväg, och äldre invånare känner det som något av en invasion.

Matt Quinn

Skulptören Matt Quinn har under fem år haft sin ateljé i en gammal industrilokal på Grand Street. Han delar upplevelsen av en stöttande kultur.
    – Alla vet vad det innebär att vara konstnär i New York. Man måste hålla nere kostnader och hjälpa varandra. Man accepterar en låg nivå på underhåll och bekvämlighet och har inte med hyresvärden att göra i onödan. De flesta skulle inte acceptera de här förhållandena. För ett tag sedan hade någon lagt ut råttgift utan att sätta upp varningsskyltar. Som tur var var det en av de andra konstnärerna som sett det och tänkt på mig och min hund.
     Under en tid har värmen inte fungerat och under januaris köldknäpp härdade inte limmet i kylan, och en skulptur kollapsade. Matt är osentimental med sina verk, så länge de är dokumenterade. Han bygger dem av upphittade möbeldelar och beskriver sin arbetsmetod som snabb och akrobatisk. Går en skulptur sönder använder han delarna i nästa, och det händer att han sätter eld på dem. Han ser sina verk som tredimensionella teckningar, starkt präglade av Bushwicks arkitektur och själ. I området ser han snabba förändringar och fuskrenoveringar, och fascineras av hur byggnader blir strukturellt beroende av sin omgivning och hur rivna byggnader lämnar “fotogram” på den intill. Matt är osäker på vart Bushwick är på väg, men fort går det.
    – Det som tog tjugofem år i SoHo och tio i Williamsburg har hänt på fem år här.

New York 2014-02-05 © Mattias Lundblad