”Mina favoriter” består av ett slags friluftsmåleri. De tvära kasten skvallrar om att allt förmodligen är gjort i ateljén där Edetun kunnat ströva fritt mellan olika förlagor. Men det är en teknisk fråga hur han fått till nyckfullheten, som är en så viktig del i målningarnas väderlek.
     Via ett tydligt ljus lyckas han hur som helst hålla samman de föränderliga atmosfärerna med åskvädershimlar och frambrytande sol. Dock inte alltid. I några av de större, exempelvis Hav och Laser Woman, orkar inte riktigt de fragmenterade ytorna med att samverka på samma sätt som i de mindre formaten, eller för den delen i den nog så stora Kom Hem.

Men när det gäller Edetun är ojämnheten också en tillgång. Han söker liv, inte perfektion. Bilderna får komma som de är. Hugskotten duggar tätt och vad som menas tror jag inte är så noga, rentav undviks för att underlätta i sökandet efter det mångtydiga. Det uppstår dock på egna villkor och i väntan därpå får det obestämda eller otydliga duga. Strategin verkar vara att få upp en framkomlig terräng och sedan se vad som döljer sig runt nästa buske. Eftertänksamheten undviks, den kan riskera hela äventyret.

"Vintermålning" © Thomas Edetun

Och i sina lyckligaste målarstunder är det just där han hamnar, på en upptäcktsfärd i den helt egna mentala pastoralen. Det vilar något av cykelsemester över det hela, en som inte blev av men vars planering efterlämnade öppna och föränderliga bilder byggda av turistbroschyrer, gamla barndomsminnen, snapshots, trafikskyltar, loggor, japansk manga eller vad som kommit i Edetuns väg. Kausaliteten kom däremot inte med i packningen, den lämnades i hemmets trygghet, som inte bara ligger långt bakom, utan också hägrar vid vägens slut, i exempelvis Kom hem eller Vintermålning.
     Trots skevheten finns hos Edetun den goda idyllen inom räckhåll. Det här är inte en utlandssemester vid någon turistort som efter bokningen förvandlats till en mardröm, utan en tur i ett tungsint mellansvenskt gråväder, stundtals befriat av älvstråkens försynta galenskap.

Stockholm 2014-09-04 © Bengt Jahnsson-Wennberg