Sjuttio år är en aktningsvärd ålder för vilken fristående konstskola som helst. I Gerlesborgsskolans fall bekräftar jubiléet också den upplysta envetenhetens seger. Arne Isacssons pionjärmässiga kulturkoncept från 1944, som gradvis utvecklats och breddats, har genom åren allt starkare befäst sin position på den svenska kulturscenen. Sedan länge driver skolan förutom sitt centra vid Bottnafjorden även en filial i Stockholm. Konstskolans renommé är mycket god och många är de numera etablerade konstnärer som inlett sin yrkesbana i någon av Gerlesborgsskolans två lokaliteter – i Bohuslän eller i Stockholm.

Gerlesborgsskolan fyller 70 år

Jubileumsutställningens koncept är lika enkelt som det är logiskt: fyra tidigare elever – Anna Odell, Paul Fägerskiöld, Roxy Farhat och Sara Wallgren – har valt var sin medutställare som betytt någonting avgörande för dem i den konstnärliga utvecklingen. De valda är Ann Edholm (av Paul Fägerskiöld), Pål Hollender (av Anna Odell), Sophie Tottie (av Sara Wallgren) och Cecilia Darle (av Roxy Farhat).

Den nedlagda matbutikens spatiösa lokaler är sedan länge konverterade till konsthall. Det är i dessa ljusa rum som Jubileumsutställningen presenteras. En nedtonad, gråskimrande atmosfär präglar helheten, men i de enskilda presentationerna blixtrar det till av både färgstyrka, tyngd och vass ironi.
      Tre av konstnärerna arbetar med film och video: Intressant är att se Anna Odells pilotfilm för den Guldbaggevinnande "Återträffen". Här presenteras den tillsammans med den minutiöst återuppbyggda installationen "Haverikommission". Som i en reverserad aggressionshandling går det att läsa grader av inkapslad försoning (snarare än hämnd) i den tidigare så demolerade möbeluppsättningen.
       Pål Hollender visar en i sanning multikulturell video där han lyckats förena en vit hemlös man, en burka, Jesus, och judendomen – möjligen en tilltvingad "tic all the boxes"-metod, men ändå ganska följdriktig i Hollenders verkskanon.
       Och Roxy Farhat presenterar en musikvideo med explicit feministiskt budskap, skenbart dolt och kontrapositionerande i huvudpersonernas rapptexter och utmanande kroppsspråk.

Foton från den historiska utställningen

Stillhet och timligt reflekterande är vad som präglar flera av Jubileumsutställningens övriga verk. Ann Edholms färgstarka målning ("Tungan på ordet"/Kaddish), hämtar sin berättelse från verklighetens örfilar som kombineras med titelns onomatopoesi: kaddish...
     Cecilia Darle ger linjen de flödande nupunkternas sammanförande funktion. Från avgjutningen av den bortgångne faderns hoplimmade kaffekopp löper livslinjer över ting som talar – kanske en sammanfattning av begreppet tid, eller dess spår i timglasets sand.
      Det (på ytan) kontemplativa tar vid i Sara Wallgrens olika verk, ett stort i blyerts och ett antal mindre i textil. Men i "Untitled (Last words from Challenger)" blir en alltför ytmässig avläsning missvisande; återkommande i den mönsterliknande strukturen framträder sekundangivelserna för kommunikationen mellan basstationen och rymdfärjan Challenger, innan den exploderar i tusentals bitar (1986).
     Även Sophie Tottie och Paul Fägerskiöld arbetar med repetitionens omskrivningar och temporala restprodukter. Det långsamma i själva utförandet återkastar den rastlösa förväntan till betraktaren, kanske med underförstådd ambition att han/hon skall lyckas placera sig i kreatörens position – i ett tidsmässigt limbo.

Den historiska utställningen, i Gerlesborgsskolans huvudbyggnad, är i sig värt ett besök enbart på grund av de konsthistoriskt intressanta namnen. En betydande del av svenskt konstliv representeras på utställningen, då de genom åren passerat Gerlesborgsskolan som lärare, elever eller fria konstutövare.
    Här finns historiska verk av bland andra Arne Isacsson, Georg Suttner, Peter Dahl, Vera Nilsson, Torsten Renqvist, Lizzie Olsson Arle och Lennart Rodhe. Naturligtvis presenteras också en lång rad av under åren tillkommande konstnärer som exempelvis Roj Friberg, Karin Wikström, Nina Bondeson, Peter Tillberg samt många fler.

Under jubileumskvällen (31/5) uppfördes ett tidsmässigt mycket begränsat, skulpturalt verk – en rökinstallation av Klas Eriksson. Under några minuter förvann Gerlesborgsskolan i ett gigantiskt blått moln. Detta bör naturligtvis inte läsas som någon dystopisk profetia över skolans framtid, snarare då som en bekräftelse på det breda intresse för konstens alla divergerande uttrycksformer vilka ryms under skolans generösa paraply.

Gerlesborg 2014-06-03 © Leif Mattsson