Ordens ambivalens och dubbelbetydelser är uppenbarligen det som lockar den Parisboende Lotta Hannerz, och verkens titlar är därför alltid av särskild betydelse. Som övergripande paraply har hon denna gång valt det i sammanhanget möjligen svårtolkade ordet "Oblikt". Men visst kan man välja att bortse från titlar och ordlekar. Bilderna, och särskilt då de tredimensionella, har i sig själva en tydlig, visuell bärkraft.

Det verkar naturligt att läsa in ett kvinnligt och ett manligt alter ego i Hannerz verk, åtminstone i det förra fallet där porträttlikheten med konstnären själv är slående. Men detta är bara en av verkens gäckande och undflyende egenskaper. Huvudsakligen bollar Hannerz med semantiska dubbeltydigheter som överförs till visuell form. Som när insidan på objektet/masken "Inside Joke" har karaktären av en dödskalle. I andra fall snubblar man över betydelser som gått förlorade i språkliga transformeringar, över ordnivåer som bytt plats. 
     Mästaren som döljer sig i kulisserna är naturligtvis den enigmatiske ordvitsaren Marcel Duchamp. Men Hannerz är betydligt mer konkret, illustrativ och didaktisk; hennes gåtor uppfordrar (men viss mildhet) till uttolkningar.

Skall man närma sig Hannerz verk med konstnärliga preferenser ligger objekten närmast till hands. De är spektakulära och egenartade i högre grad än målningarna, vilka ofta färgas av en viss ytmässig torrhet. I objekten blir dessutom överraskningseffekten större genom de märkliga hugskotten och den innovativa lekfullheten. Hannerz tillåter förutsättningslöst ordens insidor att leka med formernas utsidor, exempelvis i "Punch & Judy" och "Blue Haven". Experimenten fortsätter även i de trompe l'oeil-liknande verken som befinner sig mellan det två- och tredimensionella. Dessa är återkommande i Hannerz produktion, där har hon mutat in en konstnärlig sfär som är särpräglad, poetisk och besynnerlig – en utmaning för såväl hjärta som hjärna.

Stockholm 2014-04-16 © Leif Mattsson