Petri Hytönen vill granska fallet Finland, kanske för att nationalismen i vår tid är svår att förstå och ibland kan tyckas så enfaldig. Medan man talat om globalisering har nationalismen återfötts. Idén om nationen formades under 1800-talet ur romantikens tankegods parat med kampen för politisk självständighet. Nationalstaten beskrevs som urgammal och en historia konstruerades.

Hytönen närmar sig ett vardagligt Finland. Där finns akvarellen ”Tricolori”, en stor triptyk med tre supportergrupper: en svensk, en finsk och en rysk, ögonblicksbilder av utklädda, maskerade och ansiktsmålade människor.
     Den nygamla nationalismen har magra symboler. Man plockar ihop något: en dalahäst, en rysk björn, ett finskt lejon. Färgerna tillkommer: blåvitt, blågult och det ryska rödvitblå.
     Petri Hytönen borrar vidare. I en annan stor akvarell (”Heja Finland!) ser vi fem smurfliknande ansiktsmålade hockeysupportrar som landat här, kanske maskerade för att det inte finns någon ”Finsk Människa”. De klär ut sig till Finland: en bär ett S på tröjan, nästa ett U och så vidare, tills bokstäverna format ordet SUOMI. De står på byvägen med ett missionshus till vänster och en bondgård till höger. I luften singlar finska flaggor som besvärjelser. Där står förfäderna i en blek hop, mindre bleka samtidsfolk, några granar, en björn, en ko och en traktor.

Existerar Finland på landsbygden? Petri Hytönen borrar vidare. Ska nationsgränserna vara öppna eller inte? Han skildrar den europeiska underklassens kvinnor som tigger med en mugg framför sig på trottoaren. Varifrån kommer de och varför är de här? Ska nationen stänga somliga ute? Där finns den unga och den gamla kvinnan och hon med den nyfödda i famnen. I just denna målning är kvinnans hand mycket stor, en riktig näve. Kanske för att förbipasserande värjer sig, vill inte se eller tänka på henne och barnet, så hennes hand blir hotfull. Hotar den människors världsbilder, nationsuppfattningar?

Människorna blir Petri Hytönens svar. Fallet Finland är olösligt. Finland är ju människorna som bor där och han målar dem i deras förvirring på en strand, där ruelsen kommer ("Beach Party is Over"). I andra målningar möter vi ensamma människor som sökte de sin väg ur en förment finsk ensamhet – men där finns också två som hittat någon. I ”Kompisar och undret” ser de hur ett alldeles särskilt ljus faller över barnet de har mellan sig. 

Falun 2014-05-07 © Niels Hebert