I det här sammanhanget är det passande att i rubriken använda en strof av Gunnar Ekelöfs ”Diwan över Fursten av Emgión” till Edward Jarvis aktuella utställning ”Ikoner”. Diwantrilogin är den mörka grunden till den svit av bilder som stämt möte i Nationalgalleriets lokaler. Sällan uppstår ett sådant helgjutet samspel mellan rum, verk och sammanhang som här. Mörkret är självfallet Ekelöfskt motsättningsfullt och är snarare efterbilden av ljuset, eller ljuset sett inifrån. Bländande och skärskådande människans förhållande till allt, inget eller något.
I två av bilderna framträderr Ekelöfs törnklädda paradis och livet som dödens spegel: ”Ur död är du kommen, långsamt/ utplånar dig livet.” Edward Jarvis lyckas med sällsynt överrumplande kraft och koncentration förmedla ikontraditionens essens. Bilden är bönen, frågan och svaret och på en och samma gång lidande för oss, straffande oss och älskande – den andre och mig.
Den dagsaktuella historien, förtrycket, förolämpningarna och de indignerade ideologierna har funnit vägen in i den laddade traditionen, söndrad av såväl bildvänner som bildstormare, de som tar tron som gisslan och på högsta allvar. Edward Jarvis låter ”obeständigheten, ledan och oron” i samma veva som begreppen visas vändas till sin motsats. Ett förlopp som ”metaforiskt” även speglar det dagliga slitet i ateljén, bortanför all ära och redlighet.
Jarvis tror så övertygande på den här grenen av måleriet som tradition mot alla samtida odds och får den att växa och utvecklas. Han är i gott sällskap med exempelvis Dan Almqvist, Arne Frifarare och Nina Bondeson (den senare snart aktuell med utställning i Stockholm.) Det är en glädje att se att det idag finns så många självständiga bildmakare verkande i en svensk och för alla tider och platser allmängiltig tradition, som trots ”mörket” och ouppmärksamheten förmår att omtolka, överraska och förnya. Bländande, helt enkelt.
Stockholm 2014-01-29 © Susanna Slöör |
"Frode och Grotte" © Eward Jarvis
"Vi är alla Guds slavar" © Eward Jarvis
|
