I starkt koncentrerad form, som en essens från fem decenniers verksamhet, kan man nu möta Hanns Karlewskis (f. 1937) verk på Jakobsbergs Konsthall. Här finns tyngd och lätthet i både formalistisk och mer uppsluppet gestaltad såväl som politiserad form. Visst är alla konstnärer i någon mån barn av sin tid, Karlewski likaså. Men när nedslagen spänner över hela fem årtionden – och exponeras på detta öppna vis, utan pekpinnar eller tillrättalägganden – då är det paradoxalt nog snarare tiden som framstår som barn av konstnären.

Mycket är glömt och förlåtet, annat är saknat och sörjt. Åren kapslar in det förflutna, både det privata och det konstnärligt syftande.
     I Hanns Karlewskis fall tycks avståndet mellan åttiotalets installation "Kiosk" och de senare mer abstrakt verkande objekten krympa i backspegelns ljus. Och trots de genom åren återkommande galleriutställningarna är det i högre grad de offentliga verken som dröjer sig kvar i minnet: Garnisonen i Stockholm, Simrishamns torg, Hökarängens tunnelbanestation, eller skulpturen vid Svenska Ambassaden i Maputo, Mosambique.

"Dansens rörelse skulpturala ögonblick", 2003 © Hanns Karlewski

Som kreativt verkande är epitetet "skulptör" något missvisande när det gäller Hanns Karlewski. Visst är det taktila hantverkskunnandet påtagligt, men det blir sällan till självändamål. De fem representerade årtiondena flyter snarare samman i ett gemensamt förhållningssätt inför själva gestaltandet. Sen kan verken kanske i några fall te sig väsensskilda inför varandra. Men det får man nog lasta glömskan och de med tiden delvis förlorade sammanhangen för.

Som ett tvärsnitt, ett återseende och en summering av ett långt och aktivt konstnärskap fungerar utställningen väl, även om jag gärna hade sett en kompletterande dokumentation om Karlewskis flertaliga offentliga verk för att kunna skapa den återkopplande helheten.
     Tills detta förhoppningsvis blir verklighet får man stilla sin tid med några av Hanns Karlewskis mer autonoma verk, som den enigmatiska "Toril", den dunkelt kraftfulla "Stationen" eller de lekfulla små krokiskulpturerna i "Dansens rörelse...".

Stockholm 2014-12-17 © Leif Mattsson