Ett underland är vad det är – en främmande bortomvärld, undflyende och hallucinatorisk. Men också inbjudande och lockande. Som en cartoonartad lekstuga där de nyfikna barnen roat sig med tillämpad genmanipulation. Ingenting stämmer och allt är helt korrekt. Den hypnagoga logiken är anslående, och odiskutabel – just så som i tillståndet mellan dröm och vakenhet.

"Uncanny Vally" är titeln på Johan Nobells utställning (i översatt betydelse kuslig eller besynnerlig dalgång). Och visst finns här en skrämmande underton av en värld där allt metastaserats. Den street-estetiska påverkan från amerikanska storstäder är påtaglig, men i en transformerad och konstnärligt förhöjd version. Målningarna har liksom körts genom en centrifug där lika delar bildgraffiti och europeiskt atmosfärmåleri spetsats med färgsubstanser från Disneys drömfabriker. Det låter bisarrt och svårsmält, men blir ofta just det motsatta: förvånansvärt ljuvt och valörrikt med en närmast slapstickartad humor.

"Left Hand Path", 2014, opd, 40x60 cm © Johan Nobell

Johan Nobell är konsekvent och ihärdig, fokuserad och berättarlysten. Här finns drömskt melankoliska historier – skruvade och absurda som godnattsagor traderade av sömndruckna föräldrar. Men här finns också droghallucinatoriska löpor som hos William S. Burroughs eller Edgar Allan Poe – ett slags skräckromantiska scenarier i skira pastelltoner.

Färgvalen kan förresten påminna något om Jens Fänges, men där tar också likheten slut. Överhuvudtaget är det svårt att finna direkta släktskap mellan Johan Nobells verk och en uttalat svensk målartradition. Man kan naturligtvis spåra vissa drag som skulle kunna relatera till en naivistisk linje, men Nobells värld är betydligt mer exotisk och bortomverklig. Han är en udda fågel i en neofigurativ fåra, både cartoonist och målare skulle man kunna påstå – men med den konstnärliga tonvikten tydligt lagd på det senare.

Stockholm 2014-10-10 © Leif Mattsson