© Fredrik Værslev

Fredrik Værslev – A Shore Thing
Norske Fredrik Værslev ställer ut nio monokroma målningar på Andrew Kreps i Chelsea. På opreparade linnedukar har han använt sig av ett verktyg för målning av linjer på fotbollsplaner, gjort för att motverka kurvade linjer.
     Naturens element och dess nyckfullhet är medskapare i Værslevs konstnärliga processer. Som visuell upplevelse är det en provocerande, återhållen och snustorr kollektion som Andrew Kreps presenterar. Det är ett konstnärskap som i högre grad bygger på konstteoretiska resonemang än på visuell upplevelse. Ett tydligt släktskap kan ses till abstrakt expressionism. Relationerna mellan abstraktion, figuration och dekoration – diskuterade av konstinriktningens ivriga påhejare Clement Greenberg – är närvarande i hans produktion.

Fredrik Værslev – A Shore Thing: 11 sept – 21 okt.
Andrew Kreps Gallery, 537 W 22 St. New York, NY
Tis – lör 10 – 18. www.andrewkreps.com

© Rose Eken

Rose Eken – Remain In Light
Raka motsatsen finner man hos den danska skulptrisen Rose Eken på The Hole i SoHo. I verket "Remain In Light" används tre dimensioner, en mycket kontrollerad process, färg och ett dokumentärt angreppssätt.
     Rose Eken skulpterar objekt av det som kan hittas kvarglömt på underjordiska punkscener (en värld som är hennes egen) och tar fram dem i ljuset. Hon upphöjer det kaotiska och efterlämnade till objekt prydligt ordnade och förevigade – uppradade objekt som cigarettfimpar, ölflaskor, plektron, munspel, sladdar. Det kan liknas vid en etnologisk presentation eller en dokumentation av en tid och en subkultur.

Rose Eken – Remain In Light: 3 okt – 2 nov.
The Hole Gallery, 312 Bower, New York, NY
Tis – lör 12 – 19. www.theholenyc.com

© Cajsa von Zeipel

Cajsa von Zeipel – Pony Tails
Hos Capricious 88 i Chinatown möter vi en helt annan typ av skulptur. Vi kliver rakt in i en värld befolkad av svenska Cajsa von Zeipels gipsvita och gäckande figurer, omkring två och en halv meter höga. En fot har hon placerad i Pieter Bruegels och Hieronymus Boschs bildvärldar, den andra i det sena 90-talets mode. Detta tillsammans med underifrånperspektivet gör att man som betraktare känner sig lätt överrumplad – och det är förstås avsikten. Förvrängda och blåfärgade speglar lägger till ytterligare ett visuellt filter.
     Hantverket i de gipsbeklädda frigolitskulpturerna är mycket förfinat. Uttrycken är fulla av tvetydighet, skildrad med stor precision. Det är anmärkningsvärt av en konstnär som i en intervju sagt att hon knappt alls studerat kroki.
     Von Zeipel spelar med konsthistoriska referenser; hon använder feministisk konstteori för att skapa en reaktion mot undergivenhet i kvinnobilder i den västerländska konstvärlden. Det fungerar väl.

Cajsa von Zeipel – Pony Tails: 13 sept – 2 nov.
Capricious 88, 88 Eldrigde St. New York, NY
Ons – sön 12 – 18. www.becapricious.com

© Ragnar Kjartansson

Ragnar Kjartansson/The National – A Lot of Sorrow
Ett delvis liknande, delvis omvänt förhållande finns i Ragnar Kjartanssons videoverk hos Luhring Augustine i Bushwick. Också här befinner man sig, med videons hjälp, i underifrånperspektiv mitt bland ett antal gestalter.
     Vi är tillbaka i musikens värld. Denna gång är gestalterna manliga och bildar det amerikanska indiepopbandet The National. Det kan misstas för vilken konsertvideo som helst. Låten Sorrow från 2010 framförs inför en entusiastisk publik. Sedan igen, igen, och igen. Det hela pågår i sex timmar, och spelades in på MoMA PS1 i New York i maj 2013.
     Kjartansson och The National gör musiken till uthållighetskonst besläktad med långdistanslöpning. Kjartansson dyker dessutom då och då själv upp på scenen med frukt och kakor till de uttröttade musikerna, som stoiskt fortsätter att framföra låten med ständiga små variationer. Verket växer i sin melankoli och lätt absurda humor, typisk för konstnären.

Ragnar Kjartansson/The National – A Lot of Sorrow: 11 sept – 21 dec.
Luhring Augustine, 25 Knickerbocker Ave. Brooklyn, NY. www.luhringaugustine.com

Med undantag för Fredrik Værslev vars konst har starkt fokus på process och material, finns alltså tydliga inslag av självupplevda berättelser som gemensam nämnare. Rose Eken utgår från sin bakgrund som ljudtekniker på den underjordiska punkscenen. Cajsa von Zeipel återskapar och förvränger situationer från sitt eget tidiga vuxenliv. Ragnar Kjartansson är själv amatörmusiker. Gemensamt för de fyra unga nordiska konstnärerna är att de redan tidigt i sina konstnärsgärningar arbetar mycket konsekvent och långsiktigt, med stark visuell identitet.

New York 2014-10-17 © Mattias Lundblad (text och foto)