En elegant kvinna sitter vid ett skrivbord. Med en vass nål i sin högra hand markerar hon varje andetag med ett streck på en silverskiva. Kvinnans mekaniska koncentration är så extrem att världen utanför henne synes helt bortkopplad – i, som det verkar, en underförstådd vilja att markera sin existens (sin överlevnad) för eftervärlden.
      Sophie Duponts performance Marking Breath, är något av ett fixverk på Nordisk salong 2014, ett verk vars koncentration bokstavligen fortplantar sig till betraktaren.

Med hela Norden som upptagningsområde har arrangerande Helsingborgs konstförening och Dunkers kulturhus lyckats snäva in urvalet i Nordisk salong 2014 (av 7000 inlämnade verk accepterades 209). Detta som en jämförelse med kulturhusets mer hovsamma Skånska salonger åren 2010 och 2012. Resultatet är också en klart spetsigare salong i år än tidigare.

Uten tittel © Charlotte Thiis-Evensen

Den laddade enkelheten i Duponts performance går igen i Charlotte Thiis-Evensens förtätade videofilmer: Uten tittel med mörkhyade kvinnor som graciöst ikläder sig slöjor och i Badekaret med badkarsbadande människor vars kroppar långsamt översköljs med vatten ur framburna kannor. Lika magiskt som i religiösa initiationsriter.

"Släktband, Related" © Vivianne Edorson

Nordisk salong 2014 är klart kvinnodominerad (till gott och väl två tredjedelar). Det saknar inte betydelse, om inte annat vad gäller identifikation. Detta är konst av och med kvinnor – som avbildning och som erfarenhet.
     Till en del märks det här också i tekniken. Jag har länge ansett att textila material besitter en, i mycket, konstnärligt outnyttjad associativ potential. Det faktum att Kiwa Saitos Dagbok, utformad som en utrullad pergamentrulle, är broderad (istället för handskriven) gör hennes alldagliga noteringar till kulturhistoriskt tankegods. Strofer som ”trevlig utflykt i Köpenhamn” och ”Stressig frukost i dammig lägenhet” blir till kulturella meddelanden för eftervärlden.
     Textilt talande är också Vivianne Edorsons Släktband/Related: en stickad lila fåtölj – på tur med sina små ”barnfåtöljer”.

"Boxare" © Britta Grönstrand

Ingen samlingsutställning utan att (bilden av) förhållandet/attityden till naturen här och var gör sig påmind. Till exempel i Britta Grönstrands exotiska målningar, i Henri Rousseaus efterföljd, som skjuter fart ur en naiv sagoglädje (I skogen, Boxare).
     Men starkast naturnärvaro har Ludvig Ödmans kråkor och kråkbon (?) på smala stolpar (Rook). En (bildligt) skränande installation med krav på engagerat vaksam uppmärksamhet.

Helsingborg 2014-11-05 © Martin Hägg