Chris Ofili slog igenom i den löst sammansatta gruppen Young British Artists. Omgiven av konceptuell konst i ett sammanhang där måleri marginaliserats, lyckades Ofili finna en plats för sin figuration. Gruppen gjorde 1999 skandal på Brooklyn Museum, och främst var det Ofilis verk som närapå fick museet vräkt från sina lokaler. Sedan dess har hans relation till den amerikanska konstvärlden varit avvaktande. New Museum bryter isen och fyller sina lokaler med Night and Day, en tillbakablick på två decenniers gärning.

Den löst kronologiska utställningen börjar med akvarellerna Afro Muses, precis som Ofilis arbetsdag gjort under ett decennium. Målningarna av dessa musor är utförda som invokationer av föreställt afrikanska personer. Det är kring föreställningar om etnicitet och rasism en betydande del av utställningens verk kretsar. Konsten flödar över av referenser. Grottmålningar och kristen ikonografi korsas med hiphop och Blaxploitation-film. Skulpturen St. Sebastian är en androgyn gestaltning av den kristna martyren, men med spikar genom kroppen istället för pilar är den betydelsekorsad med en kongolesisk symbol.

Installationsvy

Det är nittiotalets målningar, stora till formatet, utförda i punkter av explosiva färger, med kollageelement från pornografi och stående på den elefantspillning som blivit Ofilis signum. Inspiration hämtas också från de skumma Londonkvarter där hans ateljé fanns. Här finns The Holy Virgin Mary, som orsakade rabalder på Brooklyn Museum till den grad att den vandaliserades. Med vår tids ögon tycks konflikten märklig.
      En trappa upp anslås en mörkare, mer mystisk ton. Serien The Blue Rider består av nio sparsamt belysta målningar. Målade i mörkt blått undflyr de ögat. Motivvärlden är mardrömslik med ridande soldater i skogen, hängda kroppar och fylld av obesvarade frågor.

Utställningens färskaste arbete har tagits fram på inbjudan av National Gallery i London. Ofili har nu lämnat England för Trinidad och har en fast position i konstvärldens toppskikt. Referenserna kretsar numera kring västerländsk konsthistoria, med Matisse, Picasso och antikens Grekland närvarande. Museets väggar är målade som en scenbakgrund från filmen Black Narcissus. Ofili har inte låtit de tidiga framgångarna fånga honom i slentrian, utan är i ständig förändring. Men det är nu svårare att ryckas med, och lätt att sakna det uppkäftiga nittiotalet.

New York 2014-11-18 © Mattias Lundblad