Målningen Die Dinge sehen wie sie sind inleder Museum of Modern Arts Sigmar Polke-retrospektiv. Orden, “att se saker som de är”, skrivna spegelvänt och delvis täckt av tyg, sätter tonen för Polkes livsverk. På många sätt ägnar han sig åt att förvränga verkligheten och mana till ifrågasättanden.
     Som tolvåring flydde han med familjen från öst till väst, och tio år senare grundade han och bland andra Gerhard Richter gruppen Kapitalistischer Realismus, med popkonstinfluenser som retfullt pekade finger åt konsumtions- och underhållningssamhället. Korvätaren med en oändlig korv får symbolisera dess frosseri och girighet. Champagne åt alla en glättig optimism

Sigmar Polke låter sig inte definieras av en teknik – måleri, fotografi, film och kemiska experiment blandas sömlöst. Rastermålningar, som den av Lee Harvey Oswald lånar uttrycken från billiga halvtonstryck. Med manuellt applicerade rasterpunkter är processen dock mödosam och tidskrävande och innehållande medvetna avvikelser.
     Polkes roll som konstnär kan ses i ljuset av hans position som invandrad till väst. Liksom konsten glider mellan medier, och bilderna slirar kring det representativa, går han själv in i och ut ur sitt konstnärliga och sociala sammanhang.

"Alibis: Sigmar Polke 1963-2010" utställningsvy

Verken, särskilt under den tidiga karriären, är lika vassa som de är absurda till sin humor. Ömsom ett barn av sin tid, ömsom avståndstagande, kommenterar Polke sitt samtida samhälle och konstvärld. I en serie målningar parodieras modernism och abstrakt konst – Polke ställer sig därmed vid sidan av.
     Sjuttiotalet präglas av resor till Afghanistan och Pakistan, och drogexperiment gör ifrågasättandet av verkligheten mer bokstavligt. Intensiteten skruvas upp, förstärkt av Kathy Halbreichs medvetet överväldigande hängning.

Med åttiotalet sätts fokus alltmer på processen. Radioaktiva ämnen på fotografiskt material och kemiska reaktioner är några av de vägar som resultatet underordnar sig. Svängarna tas ut alltmer och verkens skala ökar med tiden, men uttrycken blir inte nödvändigtvis starkare för det. Cirkeln sluts så med “linsmålningar” bestående av under rörelse fotokopierade bilder.
    Konstnärskapet som är mycket brett och i ständig rörelse parallellt med världspolitiska händelser, blir lätt att ta till sig i MoMAs pedagogiska och för Polke något oortodoxt välorganiserade tappning.

New York 2014-05-07 © Mattias Lundblad