Johan Röings konst kräver ett skrap på ytan. I hans skulpturer i trä och metall, i hans oljemåleri och assemblage, anas ett halvt om halvt privat berättande – eller snarare ett dröjande vid något förlorat/förflutet. Tydligast är det i konstnärens målningar: I bilden av kameran som skymtar bakom ett rött skimmer (Utan titel), i bilden av ett landskap (?) upplöst i vågigt expressiva penselstråk (Hesse) eller i konstnärens helt fria, abstrakta, lekar med blickfång, fokus och skärpedjup.

Ingången är klart filmiskt fotografisk. Randigheten i Röings målningar liknar de ljudligt, skrapiga linjer som brukar uppstå i gamla, svartvita filmer. Rödskimret, slöjan framför målningen av kameran, vittnar om ett fotografi i upplösning. Det utsuddade landskapet som resultatet av ett olyckligt fumlande med (det analoga) fotolabbets framkallningsvätskor. Skärpedjupet är såsom ett trixande med kamerans bländare och exponeringstider.
    I assemblagen är (foto-) reminiscenserna närvarande såsom fysisk taktilitet: små runda, färgglada, fotografiska filter intryckta i oljefärgen (E. Hdg I, E Hdg II). Onekligen lite av nördens (gravallvarliga) fotoverktyg omvandlade till konstnärsateljéns otvungna lekredskap. En sådan överföring är mer generell än privat – mer ett uttryck för minnet av det av många upplevda analoga fotopulandets laddade ögonblick.

Med sin svartmålade kvinnofigur i trä (Utan titel - fast liknande Nike från Samothrake), översållad av likaledes svartmålade mynt från alla världens hörn, tar konstnären ett desto fastare grepp om sina egna, privata referensramar. Myntsamlingen var en gång faderns (som var sjöman) – insamlad under hans resor på haven. I sin svarta skrud har mynten elegant skiftat funktion – från kartnålarnas omvärldsnedslag till en mycket specifik, privat hemtamhet. En tillbakablick sunt befriad från såväl självhävdelsens uppgörelseiver som nostalgins vemodiga sorgeflor. (En del andra monokroma och resolut tillyxade trä-figurer är mer ett aber dock. Utan konkret styrsel i minnesfragment tycks de famla sig fram i blindo.)

Malmö 2014-05-15 © Martin Hägg