Inte sällan ser man måleri som mest verkar berätta om sig själv och sina egenskaper. Det är naturligtvis ett viktigt undersökande för målarna, men kan vara svårare att göra angeläget för oss betraktare.
       Eller är det så egentligen? tänker jag när jag ser utställningen med måleri av de mest skilda slag av Disa Rytt, Johanna Fjaestad och Susanna Serrander på Lidköpings konsthall. Här får vi se verk som på olika sätt fokuserar på måleriet i sig, på färgens materialitet. Men vad som lätt kunde blivit inåtvänt och exkluderande självbespeglande blir här engagerande och inkluderande.

© Disa Rytt. Foto: Bo Borg

Disa Rytt visar bilder som på ett sätt sedda är konkretistiska kompositioner. De tycks uppbyggda av och "handla om" den speciella skönheten i geometriska beräkningar och överväganden. Här härskar balans och harmoni.
     Men bilderna verkar också på andra plan. De sitter en bit från väggen. Hela opaka plan kontrasterar mot genomsläppliga dukavsnitt. Dessa låter oss ana en konstruktion som i samverkan med ljuset och väggen på ett annat sätt målar upp optiska formelement, de blir en ickemateriell del av kompositionen.
      Kanske låter det krångligt, men det har tvärtom en självklarhet som är vacker även utan att man blandar in teoretiska resonemang.

Johanna Fjaestad målar med naturen som utgångspunkt. Om vi tittar noga på de ljusa och färgmässigt dämpade bilderna ser man utsnitt av natur, djur eller växter som liksom gör sig otillgängliga genom en subtil optisk tvetydighet.
     Uttrycket "undflyende närvaro" ger en bra beskrivning av hur vi får möta naturen i hennes målningar. Och på samma sätt som hon vidgar sitt sätt att se naturen genom ett lags reduktion apostroferar hon måleriet, dess materialegenskaper och uttrycksmöjligheter.

Susanna Serrander har ett mer direkt tilltal i sitt måleri. Det är stora gester och starka färger. Hennes målningar utstrålar kraft, målmedvetenhet och vitalitet.
     Man tvingas än en gång besegrad konstatera att måleriet är en genre där man har fel om man tänker att allt redan är gjort. Konstnärer som Susanna Serrander hittar hela tiden sätt att ge sig till känna, uttryck som passar och iscensätter något mycket personligt.

Lidköping 2014-11-10 © Bo Borg