Kinshasa är Kiripi Katembo Sikus hemstad. Att den är svårt plågad av våld är inte det första man tänker på i de fotografier han nu återkommer med på Galleri Flach. Vi ser urbana vardagsscener, men som om vi vore en fågel på en gren. Konstnären har lurpassat från något hustak och sett ner på människor upptagna av sina bestyr. De döljer sig inte bakom kameraposer, men den branta vinkeln gör deras ansikten otydliga. De förblir anonyma och besvärar oss inte genom att frågande blicka tillbaka mot oss.
    Perspektivet är krypskyttens, men det är inte huvudorsaken till att Katembo Siku använder det, även om sådana inte är ovanliga i hans hemland. I Kongo-Kinshasa var det tills nyligen olagligt att fotografera människor utan deras medgivande. Ser folk en kamera höjas mot dem kan de bli våldsamma. Katembo Siku har därför tvingats utveckla strategier. I sin förra utställning på galleriet 2012, var objektivet riktat ner i gatans pölar. Via deras spegelbilder kunde han omärkligt fånga det som passerade. Vattenytans defekter lade till, gav bilderna en drömsk och feberhet prägel.

Även i denna utställning görs en dygd av nödvändigheten. Vi hänger högt över marken med en hemtam guide som har sinne för detaljer: En kvinna och en man samtalar med varandra på en bakgata ("Mutation #323"). Deras kroppsspråk antyder en laddning mellan dem. Dolda, men synliga för oss, står bakom en mur en rad av skor riktad mot dem likt en nyfiken familj. I en annan bild rör sig en pojke längs kanten av en skuggform ("Mutation #67"). Hans svarta hud och vita kläder gör honom till en punkt där ljus och mörker går omlott.

Kiripi Katembo Siku är utbildad i måleri vid Kongo-Kinshasas Konsthögskola och hans blick har den skolades sinne för bildspråkets formella möjligheter. Motsatser utnyttjas skickligt för att dela upp ytor. Ett klarblått parasoll eller färgen i ett mönstrat tyg får lysa upp markytans dämpade sand eller asfalterade bakgård. Allt sammanfaller i skildringen av det övergripande motivet: Genom alla bilder går människor genom sin vardag, osäker men bedövande storslagen i sina starka kontraster.

Stockholm 2014-01-15 © Bengt Jahnsson-Wennberg