”Georg Suttner har för generationer av blivande konstnärer varsamt burit fram måleriets hemligheter och generöst delat sina erfarenheter. Han har ständigt stöttat genom att förmedla måleriet som ljusets och glädjens poesi utan att väja för svärtan.”
     Prismotiveringen lästes upp vid Konstakademiens högtidssammankomst för ett år sedan.
      Vid efterföljande sittning samtalade han om måleri i allmänhet och ljusmästaren Rembrandt i synnerhet som sällskapets självklara medelpunkt. I lågmälda och passionerade ordalag bekräftade Georg Suttner åter varför generationer av blivande målare hänförts och entusiasmerats av hans undervisning.
     Om poesin i måleriet ligger i att skilja ljus från mörker, att låta den jämförande färgen skapa ”Något” utav ”Intet”, så var Suttner en av dess mest hängivna tillskyndare. Därtill brann Georg Suttner även för målarna och följde trofast allas äventyr och utveckling. Vem skall nu ringa på vernissagedagen för att önska lycka till?

Suttner beskrev sin tidiga konstnärliga utveckling som präglad av en tro på färgen jämförbar med tron på samhällets möjliga revansch och utveckling, vilken präglade tiden efter andra världskriget. Uppvuxen i en musikalisk familj var även ”rytmen” ett indirekt skapande element i måleriet. Penselföringen närdes följsamt av de olika färgernas taktila kvaliteter och bidrog till uttrycket.