Det är fyrtio år sedan Lena Svedbergs märkliga svit "Herr Aldman – Superhero av världsalltet" visades senast. Bildernas tidigare dåliga tekniska skick hindrade en rättvisande exponering, men nu finns hela den restaurerade serien på femtiosju bilder att beskåda på Moderna Museet i Stockholm.

Lena Svedberg (1946-1972) var endast tjugotre år när sviten visades på Parisbiennalen, 1969 – en häpnadsväckande låg ålder med tanke på bildernas allegoriska komplexitet. Här finns en skenbart entydig och tidstypiskt raljant ton, skildrande en värld av oändliga intriger och politiskt rävspel – en resumé i symbolisk form över Mellanöstern som jordens explosiva krutdurk.
     Svedberg banar sig fram längs en vindlande, associativ och stundtals hallucinatorisk väg. Dåtidens världspolitiska megastjärnor – de Gaulle, Nixon, Moshe Dayan, Brezjnev, Kennedy, Nasser, Fidel Castro med flera – kläs av inpå bara skinnet. Med svällande kroppslemmar och pösiga kinder intar de exkrementets avrundade form – en inte så ovanlig gestaltningsmetod inom politisk satir tills ganska så nyligen.

Herr Aldman – en dråplig alter ego-figur(?) – är mannen för det himmelska uppdraget. Här sätts han att rädda världen och Palestina från undergång. Berättelsen är dock allt annat än rätlinjig; utan Fredrik Liews utmärkt upplysande tolkning i boken "Lena Svedberg" (Galago/Moderna Museet) går man snart vilse i dåtidens politiska djungel. Bara det att ur det lätt avsomnade minnet leta fram alla de aktuella kändisarnas namn är ett arbete för en kalenderbitare.
     Med visst fog kan man påstå att Lena Svedberg under sitt korta liv hunnit med mycket annat som rent grafiskt fascinerar i högre grad än denna bildsvit. Det hindrar dock inte att visningen av den restaurerade "Herr Aldman" är en stor konsthändelse. Det är nämligen numera mycket sällan som vi bjuds på hennes intrikata och allt annat än insmickrande ikonografi.

Stockholm 2014-06-11 © Leif Mattsson