Kan man tänka med måleri? Inför den frågan ställs besökaren i utställningen ”Thinking Through Painting, Del 1” på Konstakademien i Stockholm. Vad händer när måleriet undersöks i en kollektiv process utan färdiga teorier? Kan måleriets praktik och material ta tänkandet till nya insikter?
     I utställningen deltar Kristina Bength, Jan Rydén, Sigrid Sandström och de amerikanska konstnärerna Marc Handelman, David Reed och Wendy White. Jonatan Habib Engqvist är curator.
     Projektet har pågått på svensk botten sedan 2009. Konstnärerna har följt varandras arbeten, intervjuat, diskuterat och samlat material. Utställningen kan ses som en reflektion av det gemensamma utforskandet.
     Det tycks mig som om konstnärerna lyckats ta ett steg bort från vanan att se idén (konceptet) och det färdiga resultatet (verket) som de viktiga hållpunkterna. ”Thinking through Painting” vänder sig bort både från modernismen och från Duchamp och utgångspunkten i idén.

© Jan Rydén

Sigrid Sandström har utgått från en målning, skapat en annan kontrasterande målning och ställt en spegel intill. Verket står på golvet och tar formen av bokstaven Z, som också är titeln. Hon har även gjutit av en liten målning och ställt formen bredvid några andra målningar. Hon visar också en gjutform för en större målning som inte presenteras här.
     Som jag uppfattar Sigrid Sandström verk vill hon upplösa idén om måleriets entydiga ursprung och plats. Det är i det ena fallet ett verk komplext sammanlänkat till ett nytt verk, som inrymmer speglingar som påverkar betraktandet. I fallet med gjutformen är verket frånvarande men ändå existerande, troligen i konstnärens ägo, men kan också ta plats i betraktarens fantasi.

Jan Rydén har sagt att han vill undersöka ”glada färger”. Han visar bortåt 20 mindre målningar mot en svart, oregelbunden bakgrund. Det är ytligt sett ett lekfullt måleri, som i grunden tycks handla om relationer, om sociala sammanhang som inte alltid är enkla, men som ändå kallas och verkar ”glada”.
     Som en berättelse om ett tätt samarbete visar Kristina Bength en skriftväxling med kollegan Maria Nordin. De har som en viktig utgångspunkt haft en roman av Ulla Isaksson från 1962 (De två saliga), om en tvåsamhet som går överstyr. Dialogen har utmynnat i en stor, dubbelsidig akvarell som för tankarna till ett nästan färdigbyggt arkiv, ett arkiv för framtiden. Kristina Bength visar dessutom modeller av egna verk i vita gallerirum. Det är som om hon också vill förmedla målningarnas obestämda plats, men också att de kan vara passager för de historier hon vill berätta.

© Kristina Bength

De amerikanska deltagarna smälter väl in i sammanhanget. För Marc Handelman är stenen det viktiga motivet, hans plats för tänkandet. Han visar målningar av stenytor, som behandlats för provändamål. Det handlar om kvadersten, de stora block som utgör grunden i många officiella byggnader. Hans målningar har en sällsam lyster och struktur och rymmer osäkerheten om vi ser en mycket liten yta eller en stor. Han kallar serien ”Dimension Stones”. En gul målning har fått tilläggstiteln ”Rotten Sun”, ett mycket träffande namn som används i stenbranschen.
     David Reed för dagbok över sitt måleri och man kan här ta del av ett 30-tal blad där han skriver om sitt måleri. En serie blad gäller en målning som han arbetade med mellan 2003 och 2011.
     Wendy Whites verk hade inte anlänt till pressvisningen.

Vilka slutsatser kan man dra av detta i det stora hela sakliga måleri? Vad har tänkandet tillfört verken, och konsten tillfört tänkandet? Har aningar uppstått under processens gång om något immateriellt, att en ny kvalitet tagit plats i det konstnärliga arbetet? Redovisas i så fall sådana insikter enbart i verken, eller kan de även uttryckas i text och tal?
     En annan fråga är om projektet speglar tidsandans passion för undersökningar, klargöranden och förklaringar in i minsta detalj? Klarar poesin och det intuitiva, som jag tror behövs i ett skapande arbete, samtal och analyser?
     I oktober avslutas projektet ”Thinking Through Painting” med en andra utställning, då också en bok presenteras. Då blir kanske några av frågorna – om inte besvarade – så material för vidare bearbetning.

Stockholm 2014-08-27 © Niels Hebert