I ”Ofrivilliga nomader” lyfter Knutte Wester fram utsatta människor gestaltade i bronsskulpturer i naturlig storlek. Det handlar om flyktingbarn, de mänskliga pjäserna i den hårda avskiljningsprocess som kallas flyktingpolitik. De avbildade medverkar, inte bara som motiv, utan också i tillkomstarbetet genom att han bjudit in dem till sin ateljé eller gjort tillfälliga arbets- och mötesplatser i flyktingförläggningar.

Bildspråket är naturalistiskt och nära i detaljerna. Men det vardagliga är så gjort att varje enskild del också lyfter fram en symbolik som gör skulpturerna lågmält, men starkt, emotionellt drabbande. Han visar t ex två skulpturer av den albanske pojken Gzim som myndigheter jagat mellan länder och till slut utvisade från Sverige. I en av de skulpturerna sitter han med händerna i ansiktet när han förstått utvisningsbeslutet. I en annan ler han inbjudande till match med sin älskade fotboll i famnen. Ur ryggsäcken står långa spröt. De blir både bilden av de upprivna rötter han bär, men också den strålande glädje som också kunde finnas i kontakt och gemenskap.

I ett annat rum på Eskilstuna Konstmuseum visas utställningen ”Family Outlet” av Zandra Ahl. Hon har blivit en mäktig centralfigur och insider i det svenska konsthantverket. Hon är ”kitsch-drottning” och professor på Konstfack.
     Förutom att själv vara keramiker är hon debattör och skribent.  Hon har i sina olika positioner gjort sig känd som en engagerad förkämpe mot det hon kallar modernistisk ”patetisk aneroxia-estetik”.  Hon har också visat Nationalmuseums konsthantverkshandläggares aningslöshet, i frågor om form och genus till exempel, så effektivt i filmen ”Nationalmuseum och Jag”, att Nationalmuseum släckte ner den i omtanke om medarbetarna. Röhsska museet har påpassligt förvärvat en kopia.

I den här utställningen problematiserar hon flera av konsthantverkets kärnbegrepp (ni vet ”handgjort”, ”autentiskt” och ”originellt”) med hjälp av modetrenden "shabby chick". Vi får se en installation av readymades som IKEA-krukor och skyltar, och en drömfångare gjord av gamla konservburkar.
     Det handlar om trygghet och lycka och hur de beskrivs på snirkliga skyltar och med kitschiga uttryck  som blir ännu kitschigare när de som här hamnar i konstsammanhang. En så ”ful” utställning utmanar förstås många väl inarbetade och internaliserade smakkonventioner i finkultursammanhang.
    Till den här turnerande utställningen har boken ”Z–A 2013-1998” getts ut. Det är mer spännande och givande att läsa den än att se dess teser illustrerade i utställningsform.

Eskilstuna 2014-03-05 © Bo Borg